Läget då?

Tänkte bara kika in och skriva lite innan jag somnar in som om jag vore en björn som går i ide. Ögonen svider och samvetet är dåligt då timman är sen. Har haft en riktigt soft kväll i min ensamhet. Tittat på ett par tv-shower, 90210 & Privileged för att vara exakt, och spenderat resten av kvällen med att fixa inför halloween. Klippte och flätade kjol, flätade hår/midjeband? testade även såklart hår och smink och jag tror jag har en idé nu ungefär hur jag vill se ut. Är lite missnöjd över tröjan dock, hade velat ha lite mer urringning än strypkrage om nu fattar vad jag menar och sen är ju frågan tights eller hotpants? Har ju fått klart för mig hur alla andra kommer springa omkring, dvs i princip nakna och visa diverse härligheter, så man får liksom ställa sig frågan: Ska man följa med strömmen eller ska man simma emot? Fortsättning följer..-

Stod och diskade ikväll och kände doften av badhus när jag sköljde ur kastrullen. Hade mitt liv varit en tv-show hade detta varit det ultimata tillfället för skärmen att gnistra till i en slags vitskimrande nyans och en tillbaka blick med ett minne från tiden Desirée var runt 12 år skulle infinna sig. Hur som helst tänkte jag tillbaka på tiden då pappa, jag och lillebror brukade ha en lördagstradition att åka till badhuset några timmar och ha jätteroligt. På vägen hem stannade vi alltid till på Rimi körfältet för att köpa lördagsgodis för att sedan krypa ner i tvsoffan framför barnprogrammet "Nu är det nu" och mumsa. Vet inte riktigt om det var godiset eller badhuset som för mig gjorde traditionen så minnesvärd men jag fick som en slags mysig känsla inombords när jag stod där i köket med kastrullen i min hand. Jag älskar vatten och vill börja simma igen. Har dock inte blivit så mycket av det på senare tid eftersom med åldern kommer utseendefixerandet. Iklädd bikini, utan smink o framför allt utan volymen i håret känner man sig otroligt naken, sårbar och framför allt osäker. Så lusten av att bada har för mig förtryckts av ångesten över dessa saker. Jävligt jobbigt och kan tyckas låta väldigt omoget och fjantigt. Tycker jag själv också men det har blivit som en spärr hos mig som bara inte kan överskridas. Vill egentligen bara slita av mig kläderna, hoppa i som en kanonkula och helt enkelt inte bry mig. Problemet är bara att jag bryr mig alldeles för mycket om vad folk tycker och tills jag klurar ut hur man kommer över det känns badhusgrejen väldigt långt borta.

En annan sak jag kom att tänka på idag är detta: varför får Desineyfilmer mig att känna mig så bra, nästan oövervinnerlig? De har en sådan fantastisk känsla som de levererar tycker jag, känslor som storhet, kärlek, vackerhet... kan inte riktigt förklara det men han är bra fin han Walt Disney! Nu är det läggdags sen 2 timmar tillbaka. Hörs då!

Det här med djuphet..

och tankar har ju blivit lite utav min grej här på andra sidan jorden. Går som inte en dag utan att hjärnan går i högvarv och man fullkomligen sjunker in i sin egen lilla värld av tankar och funderingar, men jag vet inte om jag blir så mycket klokare av det. Kanske är det bara en slags ersättning av en verklig partner som jag fortfarande tycker är överskattat och ungefär lika nödvändigt som att skicka ett brev på posten utan frimärke...

Hur som helst har dagen varit som alla andra dagar - helt omärkvärdig. En av tvillingarna är snorig så snart åker man väl på en redig förkylning som pricken över i:et great liksom. Orkade inte stiga upp och träna idag heller, är det vm i lathet 2008 snart är jag game! Fadern till ungarna kom även hit och visade lite grejer han fixat i min bil som verkar vara en hel del. Skitnöjd är jag och förhoppningsvis är den försäkrad och körbar innan fredag! Åt även potatisgratäng, kött och grönsaker idag vilken var mycket efterlängtat. Har som inte käkat det på typ ett år utan att överdriva för mycket. Ska man klaga (vilket är min specialitet) så var det väl bara bean som fattades då!!

Har funderat mycket på det här hur man ska göra i framtiden alltså, men att lägga upp en plan känns lika långt borta som att jag skulle vara professionell rallyförare om 10 år. Ska jag förlänga min tid i staterna eller är ett år alldeles tillräckligt? Om jag bestämmer mig för att stanna längre kommer jag då kunna ordna med visum så snabbt som jag vill och kommer jag ha kvar mitt jobb på ica den månaden jag är hemma så jag har råd att åka igen? Eller ska jag bara skita i allt och komma hem? Men vad ska jag göra hemma? Ska jag försöka skaffa jobb o lägenhet i ösd eller ska jag åka o jobba i norge som alla andra? Blir det plugg till hösten och i så fall vad ska jag plugga? I vilken stad ska jag plugga? Känns som jag har skrivit det här inlägget förut men eftersom detta är något jag tänker på varje kväll innan jag går och lägger mig så är det inte så konstigt att det kommer med igen. What shall I DO??

Har även haft konstiga drömmar på slutet. Summan av kardemumman är iaf att jag är splittrad. Drömmer jag om att jag är i USA så har jag alltid någon från sverige med mig (ofta mamma) och drömmer jag om att jag vandrar längs östersunds tråkiga gator håller jag lik förbannat en av mina barn från USA hårt i famnen. Separationsångest, beslutsångest, framtidsångest och ångest rent generellt. Det är inte lätt när det är svårt som jag brukar säga och det läskiga är att valen jag gör idag kommer att påverka hela min framtid.

En annan sak jag tänk på är hur mycket problem och dåliga perioder i ens liv påverkar en människas personlighet. Jag antar att man inte känner en person helt förrän man genomgått allt tillsammans. Kanske man aldrig lär känna en person fullt ut, kanske är det inte meningen. Vi färdas alla till dessa mörka platser i vårt liv där man inte vet om man kommer klara av det, om man orkar längre, om man vill.. Livet är en lång kamp och jag hoppas och tror att det är värt besväret. Att man en dag kan titta tillbaka på sitt liv och känna sig lycklig och nöjd med vad man gjort och åstadkommit. Det får vara allt för kvällen, ska försöka sova nu så jag kan ta mig upp och träna i morgon bitti, nu jäklar får det vara nog!!

Puss då och godnatt! Jag vill ha kvar mina Fridor i detta land! Tankarna går även till Linn som nu skall befinna sig på spansk mark? Du kan väl höra av dig om du läser det här så jag vet att resan gick bra och du är ok!!? Känner mig lika orolig som en mamma som släppt iväg sin unge på eget ansvar för första gången!!

Ps, det här inlägget va väl helt i din stil Robban? :P Just det, för att göra uppsatsen några centimeter längre så ska jag även stolt nog berätta att de spelade svensk musik på kvällens Gossip girl i form av Robyn! Från albumet Robyn som jag satt o diggade i sverige för ungefär 1 år sen kanske? Skönt att USA är efter när det gälelr nåt liksom. Och Nate är ju härlig.

High School Musical 3/ La Jolla

Jomenvisst! Kan ju säga att det var allt ifrån en lugn helg ute i öknen iaf. Värdmor var inbjuden till bröllop denna lördag till ära vilket såklart resulterade i att Desirée va tvungen att jobba. Vi packade upp och gav oss av tidigt på lördagsmorgonen för att vara ute i god tid. 2 stopp på vägen var inplanerade, hämta badkläder hos pappan och hämta upp Frida i OC. Väl vid slutdestinationen La Jolla Cove var vi ungefär lika tidiga som 111 Brunflo-Östersund via Marieby en iskall vinterdag (läs; mycket sena) så värdmor fick mata ungen och göra sig i ordning på 10 min innan hon blev tvungen att åka in till San Diego! Kvar blev jag, min kära Frida och 3 småskitar!! Vi började med att ha lite party i huset vi bodde i, dansade till lite Disney sånger, sjunga och spexa lite med att göra trix i trappan. Därefter tyckte jag det var dags att gå till poolen och ta ett dopp eftersom ungarna tjatat om det hela dagen innan. Problemet var bara att badkläderna glömts kvar hemma, soo samvetet va rätt dåligt och en tur på stan väntade sedan för att försöka hitta ett par baddräkter på rean. 1 timma senare utan vidare lycka insåg vi att letandet var förjäves och bestämde oss istället för att dra neråt mot parken och stranden. Eftersom parken var ungefär lika rolig som att byta en bajsig blöja, så fick en tripp ner och titta på havet vara dagens nöje. Jag älskar havet! Ungarna sprang omkring på stranden och skrek och tjoade när vågorna kom och blötte ner fossingarna deras. Fina bilder togs och när vi alla var lika blöta som en dränkt katt så kände vi att tiden var inne för att gå hem och bada ungar. Beställde pizza på kvällen som tog ca 1,5 h att få på matbordet. Pizzakillen fattade inte vaart vi bodde så efter kanske 10 telefonsamtal blev jag less och gick och mötte snorungen. Man ska då göra allt själv.. Hur som helst kom värdmor sedan hem och Ola & Börje, Piff & Puff, Ökenråttan och Strandräkan, ja du fattar, tog taxin till La Jolla Villgae Square och tittade på High School Musical 3! Mycket bra film och nu är triologin fulländad :) Han e bra fin han Carl Philip.

Söndagen försvann med en jäkla fart och trots att det varit min LEDIGA DAG så jobbade jag i princip hela dagen. Kände mig ungefär som barnarbetarna i Kina, mycket slit och inga pengar. Va på ett akvarium o tittade på fiskar/hajar/bläckfiskar etc vilket va lite småkul. Har även bestämt mig för att detta är min sista dag i onyttigheternas land. Nu ska en diet införskaffas för "vem kan stoppa mig när jag bara rullar fram" som Fronda skulle sagt? Aah, ska även berätta att jag är ganska nära att vinna priset "Klantigast 2008". Varför? Jo, lyckades ju med konststycket att ramla i duschen i fredags. En sån sak man skämtar om för att sannolikheten att man gör det ej är så stor...nykter..

Då kommer vi till dagens tanke också. Ställde mig frågan idag "varför super Östersundare så mycket?". Det spelar ingen roll vems blogg du läser, är personen bakom tangenterna äkta östersundare så kan du lika säkert som amen i kyrkan veta att inlägget kommer innehålla något av orden "supa, alkohol, fest igen, bakis, minnesluckor, va hände igår..." Tyvärr överdriver jag inte ens, känns som Östersundares hobby på senare dagar blivit att supa sig så full att man inte kommer ihåg ett piss dagen efter. Varför räcker det inte med en lagom mängd alkohol, varför ska vi ALLTID dricka mer än vi klarar av. Är det kul att inte minnas ett piss av gårdagen? Är det en slags undermedveten tävling att "fullast vinner"? Är det för att staden är så fruktansvärt tråkig så vi måste spica upp den? Är liten stad = trygg stad och att vi helt enkelt inte bryr oss om att vara försiktiga eftersom ingenting otäckt händer ändå? Ja, jag vet inte men det är ju skönt att läsa att ingenting har förändrats sedan jag åkte och var en i gänget!

Nu äre läggdags, mitt "nya liv" börjar ju i morgon. Innehåller ett fint träningspass och nyttig mat. Puss då, tack för en fin helg skruttis och jag älskar mina barn!

American Boy

Hur kan en låt man tyckte var medioker för ett tag sedan helt plötligt bli fabulös? Pratar förstås om Estelle feat (mycket viktigt) Kanye West - American Boy. Diggar lite extra varje gång den kommer på radion, ja han är bra fin KWest!! Har fixat lite mer med bilen idag. Åkte till DMV och fixade med papper. Självklart var det ju dock ett par saker som fattades 8som vanligt varje gång man åker dit oc ska få nått gjort) men jag fick iaf ett tillfälligt permit så jag får köra bilen hela November ut utan plåtar om det skulle vara nödvändigt! Måste även göra ett "smogtest" gotta love it. Och efter 1 timmas uppladdning och nervositet (är det inte patetiskt så säg) ringde jag äntligen till försäkringsbolaget och kom en bit på vägen. Ska bara signa lite papper och skicka in så är hon försäkrad också gamla Bettan! :) Fint de! Måste jobba på det där med att snacka med manliga kundservicepersoner på telefon, get over yourself already liksom!

Hade även en riktig bildag. Lämnade huset vid 11.15am och kom tillbaka vid 6.45pm! jäkla massa timmar det, så det var en soft dag! Barnen var grymma o jag känner att de har fått mycket mer respekt för mig nu. Efter 5 månader med samma barn är man rätt less och vet hur de fungerar. Man är även trött på att de kan komma undan med dåligt beteende bara för man varit för snäll och kärleksfull förut så nu är det annat. Minsta lilla otyg så åker dem in i hörnan och skäms, bara att va nöjd med sig själv. Nöjdhet är ju en annan sak som kom upp. Frida säger "man kan ju inte vara lycklig jämt". Desirée lättar på hjärtat och uttalar sig "Tydligen är det istället jävligt lätt att vara bitter jämt! Hur vore det om man var lycklig och nöjd någongång?". Seriöst!! kanske blir jag en mindre negativ människa nu när bilen väl kommit hem till mamma och är körvänlig och jag får igång mitt sociala liv. Nästan så jag måste stanna lite längre i america så jag får glida omkring lite längre. Tiden som kändes som en evighet i början har nu börjat ticka på lite för fort. Hur vore det om man kunde stanna upp ett tag och bara leva i nuet?

Ah men jag gillar ju att blogga ja. Tycker alltid jag har så lite att berätta om men när jag väl är klar för dagen så inser jag att inlägget blev ungefär lika långt som en dragspelsbuss! Sova nu känns väldigt aktuellt, hörs då! En speciell tanke till min kära buslinn som snart flyttar till Spanien! Orolig känner jag mig så ta det försiktigt gumman! Gör inget jag inte skulle göra! ;)

Vad ska man säga?

Började denna dag mycket tidigare än de flesta andra dagar eftersom Desirée ambisiöst nog bestämt sig för att gå upp tidigt och ringa och fixa lite med bilen! So, lite halvgrinig sådär men ändå hyffsat ok till humöret greppar hon telefonen och slår numret till dmv (department of motor vehicles). Des möts av en manlig dryg röst som börjar pladdra på information om bränderna etc etc etc. 10 minuter senare är hon äntligen framme vid huvudmenyn och tänker lättat att nu kommer det väl ändå gå undan. 20 minuter och 3 försök senare sitter Desirée som ett frågetecken på sängen och tycker att det är ju förjävligt att alternativet "prata med agent" eller liknande inte verkar finnas bakom någon av de 5 menyerna som rabblas upp gång på gång. Desirée som redan 10 minuter innan förlorat tålamodet drar av en fin ramsa med svordommar på svenskar och genast börjar det tuta i telefonen som när du ringer ett vanligt samtal och informationen ljuder som den vackraste musik i hennes öron "Less that 5 minutes until your turn" eller nåt sånt där härligt och ibland är man ju nöjd att man är svenne! Hur som helst får Desirée ut den informationen hon letar efter och bokar tid för möte i morgon då bilen skall föras över i hennes namn och förhoppningsvis få ett par nummerplåtar att sätta på skrothögen! Blir bra re!

Annars då, vilket för mig börjar bli ett klassiskt uttryck. Jo dagen i övrigt gick inge vidare direkt. Fick en glasbit i tån innan frukosten (jävligt skönt). Sen hände även en riktigt läskig incident. 2åringen sitter och käkar ett snack i köket medan jag står och fixar med hot chocolate till de större barnen. Helt plötsligt hör jag ett väsande ljud och undrar vad som pågår. Går fram till köksbordet och finner 2åringen alldeles röd i ansiktet kippande efter luft. Paniken infinner sig och jag blir livrädd. Rycker upp ungen från stolen, vänder henne upp & ner och bankar henne ett par gånger hårt i ryggen samtidigt som tankarna går på högvarv "vad fan gör man när ett barn sätter i halsen, gör jag rätt, måste jag göra heimlich manover, tänk om hon kvävs, ska jag ropa på mamman...." Allt i ett men efter ca 5 sekunders panik så är allt bra igen, ungen andas och jag finner att jag kan inte sluta krama gotussen!

Vill även säga att Prison Break är GRYMT! Min favoritserie just nu, höru det natuls?!! :) Nu ska jag kika på OTH eller Privileged som jag missade under veckan! Schemat i morgon är tight. Ska titta på barnens balett, sedan åka och fixa med mina plåtar för att sedan brumma vidare till Hollywood där barnen har audition för en tvshow imorgon. Gotta love it, skönt när det händer lite grejer! Ha det så bra då, jag känner mig fortfarande vilsen och vet inte hur jag vill göra med nåt. En sak är säker iaf och det är att Linn och jag kommer ha jävligt kul när jag äntligen är hemma igen! Simply the best! Puss då!

ÄNTLIGEN BIL!

JAAA ni hörde rätt, idag var dagen med ett stort D då Desirée äntligen blev stolt ägare av en bil. (Bilen ni ser på videon är samma modell och färg som min). Har själv inte sett lilla skrothögen men enligt barnens pappa som slog till på den va det en fin bil. Han ringde nyss och sa att han hade stått och tittat på den i 20 minuter och kände att han gillade den så jag hoppas jag känner detsamma för kärran! En 88 Honda Civic hatchback var det han slog till på med färgen knallröd, så det ser väl ut som en liten farfarsbil kan jag tänka mig! Köptes för $900 vilket i nutid motsvarar lite drygt 7000 kronor men jag menar fortsätter dollarn gå upp i denna takt så kan jag nog sälja den för en 100 dollar om några månader och ändå tjäna storkovan sen när jag växlar in till svenska stålar!! HOHO. Ska hur som helst upp tidigt i morgon och försöka fixa med registrering, plåtar och försäkring så hon är säker och laglig att köra gamla Bettan! Nytt batteri behöver hon minsann också och likaså en soft stereo, tonade rutor samt en rejäl städning då någon tydligen tyckte att en exploderade colaburk i framsätet är det coolaste partytricket någonsin beskådat. (Sorry Linn, där ligger nog till och med drinktricket i lä). So det blir till att pimp my ride och sen har jag coolaste bilåket i LA! Sugen på en tur? ;)

Fick även nya College katalogen i brevlådan idag och som ett svar på mina frågor om hur fan jag ska lyckas skrapa ihop mina 6 credits så har de till min stora glädje små snabbkurser mellan 5e Januari och 6e Februari. Är ju lyyyyyysande sickan så nu är det bara att välja nåt som sånär passar sig med jobbtider och diverse annat. Kommer bli en sjuk intensiv månad så 1 kurs innebär 3-5 timmar om dagen, 3 dagar i veckan och jag måste ta minsst 2 av dessa kurser! Good luck men som tur är har motivationen över att plugga kommit tillbaka till mig så jag känner mig taggad. Har till o med funderat över att ta en acting class så man får nån ordning på blygheten jag har lyckats bygga upp inom mig. Bara att kasta sig ut va och köra nåt åt det? :)

Glatt inlägg idag och jag sitter här på sängen full av hopp och energi. Även om det är SJUKT mycket tankar som snurrar runt i den så kallade hjärnan på mig så är jag ändå lycklig att jag har saker att göra, projekt att starta och slutföra, mål att uppnå.... ja ni fattar!!
2 roliga citat har jag från ungarna idag. Första kom på morgonkvisten då jag lite på skoj frågar 2åringen vilken färg på muggen hon vill ha till sin varma oboj. 2 åringen svarar helt oväntat "Pink match dress!" (ja, hon har även en rosa dress på sig). Kanske lite oroväckande att en 2åring redan är helt inne på att matcha kläder med prylar liksom, så jag konstaterade åter igen "vart är världen på väg?" .

Skönast idag var en av tvillingarna. Episod: Hela familjen bestämmer sig för att åka till Costco wholesale för att köpa mat, prylar som behövs för allas välbefinnande och efter vi betalat bestämmer vi oss även för att käka lite lunch på affärens mathörna. Väl placerade och helt inne i våra hotdogs hör Desirée och värdmor ett högt brummande ljud. Det brummande ljudet försvann lika snabbt som det kom och varade endast några sekunder, men tillräckligt länge för att få oss och borden bredvid att undra vad tusan det var. Därefter utbrister ena tvillingen "Excuse me!!" Fine tänker vi, hon fes och bad om ursäkt, ingen märkte nu kan alla återgå till sin mat. 2 sekunder senare fortsätter hon i mycket hög och glad ton "THAT WAS A BIG LOUD FART, HAHAHA". Sjukt nöjd över att hon kunnat åstadkomma detta enormaljud med sin spinkiga lilla kropp. Desirée och värdmor finner kiss och bajshumor väldigt underhållande i just detta ögonblick, sätter korven i halsen och kiknar av skratt. Alltså barn är ju förjävla härliga ibland!

Nä nu ska jag ladda lite inför morgondagens samtal, samt även se det nya avsnittet av Prison Break om det nu kommit något!! :P Puss då och hallelujah för en fin positiv dag!

Oskön dag!

Var alltså ledig idag men fick inte mycket gjort. Sov till halv 12 för att sedan gå ner och hämta upp en skål med flingor & mjölk för att äta på rummet och inleda en skypekonversation med min kära mamma. Samma mamma som efter ca 20 minuters diskussion kortfattat meddelar att hon inte har lust att prata med mig längre då jag får henne på dåligt humör med mitt sura humör. Är det bitterhet på hög nivå eller vad när inte ens min egen mamma orkar med att lyssna på allt negativt jag har att säga? :P Whatever tyckte jag och höll med henne om att hon borde skicka ett paket med lakrits på posten så jag blir snäll och glad igen!

Annars har jag väl inte gjort så mycket. Tänkte ringa colleget och höra hur jag kan få ihop 72 timmar men efter hej kom jag inte riktigt på hur jag skulle utforma resten så jag struntade i det och skjuter upp det till en annan dag. Som det stod på min studentskylt "Allt jag måste göra idag börjar jag med i morgon" - för det är helt klart mitt motto här i livet! Tappade ju även hälften av motivationen när jag tittade på vad continuing classes som fanns. Att ta en klass i hur man reser (skaffar pass, packar, växlar pengar etc) kändes ju jävligt oaktuellt då jag redan befinner mig på andra sidan jordklotet och klassen "How to make glycerin soap and schampoo fit for holiday gift giving" lät heller inte som en 10 poängare. Så vi får se hur det blir med den saken, vill ju som ändå någonstans mellan allt det negativa jag tycker om ef ändå slutföra programmet och få mina papper på det!

Har just tagit mitt livs största chansning. Skickade iväg pappan med $1500 för att köpa en bil åt mig i morgon på auktionen. Blir ju lite som ett blindköp det där eftersom jag inte har någon aning om vad han kommer komma hit med för rishög men atte så desperat är jag över att ha en bil. Speciellt efter denna värdelösa dag! So tummarna håller jag tills de får en blåliknande färg att han faktiskt köper en billig bil åt mig i morgon och att det är ett kap. Jag vet att det är impulsivt men om detta är min enda chans att få en bil denna vecka så tar jag den. Pengar är inte allt här i livet, typ. Hade även en givande konversation med Robin som jag tror är den enda som orkar med min bitterhet just nu. Lika barn leka bäst och är det någon annan jag känner som har en negativ feeling över sig så är det ju han! HÖHÖ. Lärde brorsan ett och annat datortrick idag (vilket såklart får mig att känna mig gryyym på datorer) och snackade med min bästis som såklart alltid lyser upp min dag. Linn din jävla stjärna!

Så innan jag går och lägger mig har jag 2 saker till att göra. Säga tack till Lovisa för veckans komplimang, alltid kul när folk uppskattar det man skriver då tankarna och värderingarna jag skriver ner här i denna skruttiga blogg faktiskt är en stor del av mig och säga att nu är det dags att slumra in till High School Musical 2. HARE gott folk och håll tummarna för att jag kanske är stolt bilägare i morgon!! Puss då!

Helgen

Var lite blandad på känslor må jag säga! I går (lördag) var det alltså mitt 8 månaders jubileum i staterna och jag kan ju erkänna att dagen kunde börjat bättre. Desirée sitter på tåget på väg till LA och snackar med Jersey bruden i telefon och tycker sig ha en trevlig start på lördagsmorgonen. 45 minuter senare lägger hon på luren och ploppar in hörlurar och diggar musik på högsta volym och tittar återigen ut genom fönstret och känner att hon sett den där vägkorsningen bra länge nu. Står vi still?? Envis som en stucken gris inbillar hon sig att det är nog bara ett tillfälligt stopp och fortsätter lyssna på sin musik i lugn och ro. Ytterligare 30 minuter senare börjar Desirée skruva på sig lite obekvämt och titta på klockan. Vad är det som händer egentligen? Varför åker vi inte?. Efter ett tag kommer informationen som en slap i ansiktet ut genom högtalarna. Något är fel på tåget och samtliga passagerare ombes gå av och vänta på nästa tåg som de sänt efter. 30 minuter senare kommer äntligen det förbaskade tåget och folket får äntligen stiga på och nå slutdestination LA Union Station. Eller vänta nu, det var ju inte slutstationen för Desirée har ju beslutat sig att åka enda ner till Orange County och träffa Frida. Great liksom. Så de 2 + 1 timma som skulle spenderas på tågen, blev i slutändan 5 timmar nonstop tågåkning. Jävligt oskönt vill jag lov att berätta! Därefter blev dagen lite ljusare. Vi åkte och shoppade lite saker till halloweenkostymen och sen åkte vi på bbq, träffade lite andra au pairer, snackade lite skit och drack öl! Ja du hörde mig, ÖL stod serverat på bordet och norrlänning som man är var man ju inte sen att hugga in. Vill även tillägga här att margarita är kanske en av de äckligaste drinkarna som finns. Orsaken till detta tycke är nog missbruk av tequila på en viss cypernresa. Därefter var tequila ok att shotta men att dricka det långsamt är ju ingen höjdare. Glad i hatten tycker Desirée äntligen att hon firat sitt 8 års jubileum på ett bra sätt och känner sig nöjd. Sen blev Ola och Börje lite väl spontana och bestämde sig för att dra in till Hollywood och kika vad som pågår, vilket i efterhand var en helt onödig resa då det enda vi faktiskt gjorde i HW var att titta på lite fula människor och klämma en burgare!! Menatte, friskt vågat hälften vunnet och vi åkte vilse både en och två gånger såklart för att sedan komma hem 5.30 på morgonen och däcka i sängen!

Denna dag har mest varit dryg. Gjorde iaf våra fina tutukjolar till Halloweenkostymen och sen försvann dagen väldigt fort. Spenderade även 4 timmar av min lediga tid med att titta på film och hänga med familjen, helt ofrivilligt så det känns ju sådär. Fick även reda på att jag är ledig i morgon vilket jag känner mig mycket irriterad över att få reda på så sent. Hade jag ju kunnat hängt med Frida heeeela dagen och inte stressat lika mycket som den vita kaninen från Alice i Underlandet. Men att en bil på det här så är jag fri sen! JA TACK!
Nu ska jag sova för nu yrar jag i nattmössan! So long suckers och jag är jävligt less på att vara isolerad och handikappad utan bil. Just det, ska även tillägga att Jozi är det störigaste namnet man kan döpa sitt barn till. Kvinnan i sätet framför mig satt i 15 minuter och snackade med sin bebis på 5 månader i telefon (bebis och pappan stod synligt utanför fönstret) "Jozi, joziiiii don't push the buttons, Joziii don't eat the phone, Joziii joziiii JOZIIII" Kom igen, vaffan tror ni händer om man ger en telefon till en 5 månaders baby? Vad är sannolikheten att bebis inte direkt stoppar telefonen i käften liksom? Aaah, det var allt för idag! Hoppas ni mår bra!

Torsdag igen!

Jaha, då var det snart helg igen och veckan fullkomligen rusade förbi. Kändes ju som igår då jag sade adjö till Frida i Hollywood liksom, men det är ju skönt att man hinner med! Helgen ser jag ljust på. Ska återigen träffa Frida och vem vet vad vi hamnar på för äventyr. Kul att göra nåt vettigare än att bara sitta framför datorn och känna att tiden tickar snabbare än Usain Bolt kan springa 100-meter. Så det är planen för helgen och sen ska jag banne mig skaffa bil. Nästa helg är det bröllop i San Diego för värdmors jobbarkollega så då kanske jag hänger med och helgen efter det hörde jag ryktas om nåt Halloweenparty i Santa Barbara soo det är lite busy nu för omväxlighetens skull :P Imårrn laddar jag för utflykt med tvillingarnas preschool till nån pumpkin patch, får väl se hur det blir! Skönt att komma ut ur huset lite iaf.

Idag tog vi även en sväng till ökengallerian där värdmor ville köpa jeans. Jag var såklart smakråd, ett ärligt sådant, och grimaserade, gjorde thumbs up och uttryckte min förtjusning om vart annat. Vi gick därifrån med 2 par jeans och yes jag fick henne att köpa ett mörkare par också (min favorit) med utmärkelsen "Just for you my dear" från värdmors sida! Är ju trots allt ändå jag som ser vad hon har på sig dag ut och dag in so what the hell liksom :P åt även lite grekisk mat där i food courten och sen lekte ungarna av sig i lekavdelningen för att sedan avsluta kvällen med studsmattehoppning a la Des :) Bra dag ändå!

Så, då tänkte jag ju dra dagens tanke som jag alltså gått runt och spekulerat i idag. Den lyder: Hur kan enäggstvillingar vara så fruktansvärt olika? De är näst intill identiska på utsidan medan personligheterna och kvaliteterna varierar som natt och dag. Kom att tänka på det idag när tvillingarna kom hem från sin balettlektion och började visa mig vad de lärt sig idag. En tvillingen hoppar upp på tå, gör en snurr och några kickar väldigt elegant och graciöst och Desirée applåderar såklart och känner sig stolt och nöjd. Sen kommer nästa tvilling, hoppar upp, landar tungt, tappar balansen och faller över soffkanten med ett kabrak liggandes som en liten hög på golvet. Desirée försöker hålla sig för skratt och tänker samtidigt "vi e bra lika du å jag, klantskalle" lol! Ja, nu var ju det där bara ett exempel men de är verkligen olika vad det gäller allt och det är lite intressant tycker jag! Såklart att de är sina egna personer men de växte ändå i samma mage och så, så någon annan likhet än utseendet tycker jag de borde ha men icke.

Ska väl avsluta dagens story med att säga "Watch out for your neighbors". Det kan vara så att de vill komma lite närmare dig än att bara bo i huset tvärs över gatan. Och mamma, du behöver inte oroa dig. Jag har ju nästan svart bälte i karate.

Puss då, nu blire till att nana!

SO WHAT? I'm still a rockstar..

...I got my rock moves and i don't need you
and guess what I'm having more fun
and now that we're done I'm gonna show you
tonight, I'm alright, I'm just fine
and you're a tool So so what?
I am a rockstar, I got my rock moves
and i don't want you tonight

JÄVLIGT skön låt måste jag ju bara säga! Kass kvalitet på videon men det var den enda versionen jag hittade som inte spelades till ett bildkollage på Pink. Bruden är grym, sjukt grym! Lyssna och njut!!

Annars då.. Känns som jag frågar mig själv samma fråga varje kväll så jag får komma med nåt nytt imorrn! Hur som helst har jag en konstig känsla i kroppen som jag inte riktigt kan förklara. Jag hatar att hösten och kylan börjat infinna sig i Cali och att vintertid snart är kommen. På samma gång tycker jag ändå att det är lite mysigt, det väcker massa minnen och känslor inom mig i samma sekund som jag känner mig väldigt ensam och dyster. Som sagt, jag har en konstig känsla i kroppen och jag kan nog inte förklara den hur mycket jag än försöker. Hm, just det ja! Just nu brinner kalifornien för fulla muggar och en hel del av dessa bränder är helt okontrollerade vilket känns lite så där. Som jag fattat det är det mycket av bergen som brinner iaf här uppe i torrlandet. Så torrt gräs, kaktusar, buskar och träd har nu sett sin sista glimt av solljuset! Får väl se hur det artar sig, om de kan få nån kontroll på det. Det är mycket nu, bränder och pengakris.

Var även på bilauktion idag och försökte hitta nån skaplig bil men det slutade med att jag fortfarande sitter här hemma med hundra 20 dollars sedlar i västan och fortfarande billös. Aldrig har väl plånboken varit så tjock men idag kan jag inte glädjas över det. Vill hellre se den tom och kunna titta ut genom fönstret och se lilla skrutten på uppfarten, men en vacker dag så!! Man måste ju vara så snabb när det gäller auktioner, ingen tid att tänka direkt! Så chansen finns att vi åker nästa tisdag igen och då ska jag fan ha ett bilskrälle i släptåg hem om det så är det sista jag ska göra. Ja ni vet redan att jag är less. Har även funderat på att skaffa mig nån tatuering medan jag är här. Vore ju lite soft! Hörde nån snacka om ödla förut och jag har nu insett att en ödla på foten vore jääävligt snyggt. Satt och skissade lite igår bara på skoj (en kommentar som "det var den fulaste ödla jag sett" vore alltså onödig då jag redan vet om att den inte är perfekt), dock ska den såklart vara mindre!! Annars är väl kanske ett Kanye West citat eller "Desire John" en annan tanke om ödlan slingrar sig ur mina tankar. Man vet aldrig. Har ju dock hört att en tatuering på foten gör ganska ont och hur det var med min smärttröskel var ju frågan. Men å andra sidan "vill man va fin får man lida pin" + att det smärtar nog vart man än bestämmer sig för att ha den. Läste om det på internet och alla hade olika akilleshälar vad det gällde smärta. En man tyckte att insida arm var jävligt ömt medan en liten grabb på 16 tyckte att armbågen va ett helsike. En annan tyckte att revbenen va smärta i sin renaste form och en man i 45 års åldern kom med det kloka svaret att det var ju såklart pungen som var det absolut smärtsammaste stället att tatuera sig på. Fötter kom även upp och tydligen är det värre med undersidan av foten än översidan. Så ja som sagt, alla verkar tycka olika precis som om allt annat. Eller så kan man ju göra som en annan medlem på sidan föreslog och pierca hälsenan istället! Ja...

Nu ska jag kika på Prison Break om det nya avsnittet kommit ut dvs och kanske även hinner med lite OTH! Imårrn blir det morgon träning och jag är sjukt laddad! Puss då! Jag saknar er där hemma!

Disturbia!

Så var helgen förbi och jag blickar bakåt och inser att det var ju en riktigt rolig sådan! Åkte till Laguna och träffade Frida som kom och hämtade mig med bubblan. Därefter åkte vi till Irvine Spectrum & Laguna Hills Center och shoppade upp alla våra pengar! Så när vi kände att plånboken började bli lite väääl tunn så bestämde vi oss att det var dags att dra sig tillbaka och göra oss i ordning för kvällens bravader. Vi kunde ju såklart inte låta bliiii att åka till vårat favoritställe (läs; ett av de mest uttjatade ställena Desirée känner till) och klubba. Jag fick lov att köra Fridas lilla bubbla och det finns ju ingen skönare känsla än att brumma på den 7 filiga freewayen i 120 km/h och känna hjärtat dunka i takt till musiken som pumpas ur högtalarna. Mästerligt och jag kände ju att det är ju sånt här jag vill syssla med istället för att sitta som en litet kaktus och sura i öknen! Sooo, väl inne inne i Hollywood glider Frida och Desirée på gatorna ett tag först med rutorna fullt nerrullade, musiken på max, diggar med i musiken och känner oss såååååååå coola! STATUS! Som om vi inte hade status nog så får vi därefter dessutom glida före i den sjukt långa kön och smita in före alla andra. Grymt skönt då det faktiskt va lite kyligt ute. Inne på klubben spenderar vi tiden tittandes på alla äckliga jävla brudar som masat sina rövar dit. Rövar är väl också 75% av det vi ser då i princip alla tjejer klär sig så lätt att man ser underkläderna utan att ens behöva överdriva. Snuskigt och skandalöst om jag får säga det själv så Desirée och Frida bestämmer sig fort för att killarna som är där inte är nå å ha. Istället hämtas inspirationen av den brutalt sköna killen som står och hoppar i takt till musiken som en duracell kanin. Ni vet han som bara "går och går och går". Hur som helst tycker Desirée att det är dags att flippa och tar sig an dansgolvet som en sprattlande jordekorre och kul va det fan i mig! Sen bar det av hem, en störthärlig bilresa hem som bjuder på sång, skratt och fart! Söndag vaknar vi lite senare än planerat och käkar brunchmiddag på Rubys. Sen bär det av på freewayen (där jag såklart njuter av körningen) till Hollywood igen för att hänga lite innan det var dags för mig att ta tåget hem till sketna nowhere! Grym helg med min kära skrutt Frida, big love!

Så nu sitter jag här och det tycks att så fort jag sätter min fot på detta stället så kommer de negativa känslorna som flygande över mig och jag vill bara gråta en skvätt. Har ingenting med min underbara värdfamilj att göra utan läget, brist på bil, osäkerheten om skola, tankar om framtiden osv, ja allt som jag skriver om i alla andra inlägg ni vet! Så, jag ska nu skicka iväg ett par mail så jag gör nåt åt problemet istället för å bara sitta här och klaga! En bil på det här så skulle läget vara ett helt annat. Keep on looking ska jag såklart göra och nu är det dags att sova! Har bestämt mig för att träna imorrn så måste va lite utvilad! Såg även Desperate ikväll men det känns som meningslöst utan min trogne kompanjon Linn sooo vad säger du om att spara och se det tillsammans baby?

Godnatt då, det är ju faktiskt lite kul här ibland även om det inte alltid låter så ;) Ps. Notera även på bilderna att de en gång så smala ögonbrynen nu växt en aaaning!
Och en sista sak, Chris Brown is the shiiiiiit! GALET sexig video!! Kan inte få detta ur hjärnan! Se och njut!! God Damn säger jag bara! Härliga moves har han ju grabben och såklart en fantastisk röst!! ;)


/D

Mediokert!

Ungefär lika glad blir man varje gång man av misstag råkar slinta på tangenterna och trycka upp 239 fönster på samma gång. 30 minuter senare håller datorn fortfarande på att jobba och Desirée känner att nu får det väl ändå vara nog och slår av datorn. Ibland är det enkelt att rätta till misstag, thank God for that! Klockan är mycket och jag borde sova meeeen en annan fick ju för sig att testa alla kläder i sin garberob så här på kvällskvisten, helt onödigt känner jag efteråt.

Ska berätta om min dröm som jag hade i förrgår natt. Det var jag och Maja och drömmen utspelade sig i USA. I drömmen jobbade vi som au pairer åt Brad Pitt och George Clooney. Schysst jobb kan man ju tycka men si där har ni fel. Jag blev ihopparad med Brad och Maja hängde med Clooney. Av någon anledning var jag sjukt missnöjd över parenindelningen och försökte desperat fånga Clooneys uppmärksamhet under hela drömmen. Som om han vore snyggare än Brad Pitt? Eeeeh not! Så ja, jag antar att drömmens syfte var att åter igen upplysa mig om att man ibland faktiskt får nöja sig över det man har och inte alltid titta efter bättre. Typ!

Jaha, annars då? Ska ta 9:45 tåget till LA imårrn och sedan åka vidare till OC och träffa Frida! Det ska bli skoj! Vet inte vad vi ska göra men lite spontanitet är kanske det jag behöver i min annars så rutinlagda gråa vardag. Har även bett barnens far att hjälpa mig med billetandet och han skulle göra sitt bästa så jag håller tummarna nu! Blev ovän med grannen igårkväll då jag insåg att han faktiskt inte tänkte sälja bilen men heller inte vågade säga det till mig. När någon slösar på min tid på det där viset kan det koka över och ett raseri utbryta ur den annars så lugna person jag är. Slutade med att han skickade och frågade om han skulle radera mitt nummer nu och lämna mig i fred. Haha jävligt slow är han.

Men nu ska jag sova, har en tid att passa i morgon! Just det, ska berätta att mina naglar börjat växa igen så det är på rätt väg!! Puss då, skriver mer sen! Ciao

What's your addiction?

"What’s your addiction, is it money, is it girls, is it weed?"... som Kanye säger (Linn läs hela låttexten och le med mig för det är så bra) och mitt addiction just nu verkar vara den där dumma bloggen! Hur som helst ska jag fatta mig kort. Jag säger så här: Skaffa inte barn med fel man, kvinnor där ute! Det händer alltför ofta och sedan är ni fast. Hur mycket problem det än blir och hur mycket ni än hatar mannen i fråga så är det bara att inse faktum att ni kommer aldrig riktigt bli fri honom. Han kommer inte skänka dig lycka, han kommer skänka dig ett jävla helvete som får dig att känna dig så fruktansvärt dålig och misslyckad som person så du tänker om och om igen "vad har jag gjort för att förtjäna detta". Och det enda simpa svaret jag kan ge so far är att du valde fel man! Så tänk efter både en och fyrtioelva gånger innan ni känner att "He's the one", han är mannen som ni vill spendera resten av ert liv med, för ibland är folk så förblindad av kärlek att bristerna ej skiner igenom förrän det är för sent. Och nej, jag ska även klargöra att jag är ingen manshatare. Jag är bara jävligt arg på män som har mage att trycka ner fantastiska kvinnor, kvinnor som jag råkar stå väldigt nära!!

Med det sagt ska jag väl andas lite och berätta om de andra negativa som hänt sen sist. Tydligen så är min svenska telefon ett hopplöst fall och kommer EJ att fungera i fortsättningen här i USA så de som försöker smsa mig eller så kan ju ge upp pronto! Cultural Cares weekends som man kan åka iväg på för att förtjäna sina credits snabbt och smidigt har tydligen även fyllts upp med raketfart så här på höstkanten vilket lämnar mig med ZERO alternativ till att fullfölja min del av avtalet. Kan alltså inte anmäla mig till dessa och att börja ta klasser på college här är alldeles för sent så vad gör man nu? Idé någon?

+ Att min ack så sega granne nu bestämt sig för att jag är en jävla jobbig typ som han aldrig kommer sälja bilen till. Verkar det som iaf då jag får smset "This is my businessphone thats why I changed my number" som klart och tydligt skriker back off och lämna mig ifred annars byter jag nummer igen! HAHA jävla mobbad typ!

Så atte jag kommer väl krypa hem till Sverige snart med svansen mellan benen, för utan bil och med problemen upp i strupen känns läget bara jävligt jobbigt! Och jag vet, det är drygt att lyssna på mig. Dag ut och dag in tillför jag endast negativa tankar och funderingar till bloggen men efter regn kommer väl solsken antar jag och jag väntar med ivrighet på detta!!

Puss då och sov så gott!

När det bara blir skit av allt...

Ja, det är förjävla hopplöst alltihopa! När jag äntligen kommit på lösningen, planen som ger mig hopp så faller allt ihop några timmar senare. Upp som en sol och ner som en pannkaka, bara det att pankakan är plattare än vanligt numera! Tänkte idag skriva ett positivt inlägg om planen som jag så fiffigt grunnat fram om nätterna, meeen jag vet inte om den är nå bra längre så vi sparar väl på den. Ett annat bekymmer som jag kommit underfund med är att min plan kräver ganska mycket pengar, pengar som jag inte har då jag lever det fattiga aupair livet...

Kanske har det jag skriver inte så bra sammanhang och kanske sitter ni nu och funderar på vad det egentligen är tjejen snackar om. Ja, då får ni fortsätta fundera och grunna för jag vet varken in eller ut. En filosof har svårt att förklara sina tankar. Analysera är oftast alltid något man inte borde göra så snälla ge mig ett nytt liv så jag slipper vara en "medioker tjej från norrland med hyffsade värderingar" eller hur det nu var. Sjukt irriterande iaf, som en mygga som surrar tätt intill örat men som jag likt förbannat inte kan se och få tyst på.

Hur som helst, från en sak till en annan. Jag blev tvungen att pumpa toaletten idag då ungarna skitit sönder den, eller var det jag? :O Skitgöra hur som helst men nu funkar den! Kanske är det något jag vill bli när jag växer upp, toalettfixare?! Imårrn är det mycket som pågår. 10.30 ska 2åringen på koll, 11.30-1.30 har tvillingarna skola. Därefter är tydligen ett besök på gallerian inplanerat (jag har även klargjort att jag ska med) och så hörde jag nåt om bowling med grandpa! Sen ska Desirée även hinna med att fixa två otroligt viktiga saker. Det är dags att ta sig i kragen nu! 1, ska ringa Cultural Care och höra hur det blir med kursen i San Francisco. 2, ska använda den kära telefonboken och ringa alla "used car dealership" i området och höra om dom inte har en biljävel att sälja mig. Enough is enough som man brukar säga när måttet är rågat och vattnet kokar!
Hööööörs då, förhoppningsvis en dag när livet inte är fullt så negativt och jobbigt!

Btw, Prison Break är jävligt hett just nu!!

Ciao!

Anxiety!

Jag blir galen! Tiden bara rinner iväg och jag hinner inte med. Jag måste ha en bil nu så jag kan komma ut ur huset och leva som den 19åring jag är. Jag kom inte hit för att sitta fast i öknen och behöva agera fulltidsstöd åt den person som egentligen ska vara ett stöd för mig. Jag måste ut härifrån och se vad som händer, träffa lite folk och skaffa några vänner. Jag måste ut och uppleva amerika, lära mig förstå tankegången, se alla de plaster som jag kom hit för att se. Jag är alldeles för snäll och nu har bägaren börjat rinna över. Jag klarar inte av att vara så här isolerad längre. Har bitit ihop i flera månader nu för det är ju så bra med allt annat, familjen är grym men läget SUGER och nu börjar det ta ut sin rätt. Skaffar jag inte bil inom snaraste framtid vet jag inte vart sinnet kommer föra mig. Mörka platser där stressen är fruktansvärd.

Som om stressen över att jag är fast inte skulle räcka har jag även börjat oroa mig för framtiden på riktigt. Ska jag åka hem i mars och göra allt roligt som jag halvplanerat sista månaden, eller ska jag stanna kvar längre och njuta av ännu en underbar sommar i cali med de härliga stränderna osv? Ska jag då stanna i samma familj då läget och tiderna inte är så bra? Vad ska jag göra när jag kommer hem? Kommer jag få jobba på blåsan igen och tjäna ihop lite kosing eller måste jag hitta ett annat jobb? Vad ska jag göra då till hösten, blir det flytt och plugg? Vart ska jag plugga, i vilken stad och vilket program? Vad vill jag arbeta med när jag är klar med utbildningen? ...... Så sjukt många frågor som snurrar runt i huvudet på mig och bättre blir det ju såklart inte av att man är fast här på sitt rum och varken vet in eller ut. Ge mig en bil nyss så jag kan rymma iväg från mig själv, mina tankar och allt annat som får mig att bli galen!

Heroes börjar gå mig på nerverna också. Att hoppa 4 år in i framtiden och sedan tillbaka 5 år, gräva upp en hopplöstyp från förr och börja utforma en spridning av viruset och the good people goes bad, jag vet inte men det känns som det är en aning för virrigt just nu!

Nu ska jag varva ner lite och kika på nåt avsnitt av Entourage. Jag avundas karaktärernas sköna softa livsstil där ingenting verkar kunna få dem att flippa ur utan att de ständigt går in med inställningen om att "lev i nuet och ta allt som de kommer". Gosh, varför föddes jag inte soft?

TV

Passar väl på att blogga lite då så här på kvällskvisten eftersom kanal CW tydligen bestämt sig för att visa ett reprisavsnitt på Gossipgirl denna vecka, sunkigt tycker jag som inte har nåt bättre för mig än att glo på tv. One Tree Hill har även det försvunnit från tv tablån så tv-veckan verkar inte lovande so far. Om sisådär 30 min ska jag iaf se ett nytt fräscht avsnitt av Heroes vilket kommer bli nice!

Så, har väl inte hänt så mycket sen jag bloggade sist. Hade en väldigt slapp dag dock. Eftersom jag är lite krasslig så fick jag sovmorgon till 12 och sen tittade vi på tv och chillade några timmar innan vi chillade lite mer så inte värst mycket lek har det blivit, yeey! En kul grej som är värd att nämna är ju då "morfar" bestämde sig för att gå på promenad med tvillingarna, 2åringen samt de 2 hundarna som vi just nu äger. Så fort han satte foten utanför dörren började olivet och jag stor i dörröppningen och vek mig av skratt. "JAAACK come back here, girls take my hands, noooo puppy don't go that way, giirls get jack, ...." Och såklart var det även 10 andra hundar ute idag vilket ledde till att olivet var enormt! Haha KUL! Waaay to go grandpa!!

Ingen bil än, det bara kryper inom mig! Jag är så fruktansvärt rastlös att jag har svårt att sova om nätterna och jag känner att tiden rinner iväg. Det går inte så bra nu! Just det ja, skulle ju även skriva att Entourage är sjukt bra!
Puss hej

Seriöst!!

Den här dagen har varit ett skämt från början till slut. För att berätta om den väljer jag att köra en Robin och sätta mig själv i tredje person, känns lite för hårt att tänka att det här faktiskt händer mig just nu.

Sooo Desirée har alltså varit sjuk i några dagar och känner att en ledig söndag kanske är precis vad hon behöver för att hitta tillbaka till hälsan igen. Desirée sätter klockan på 10 i hopp om att hon då känner sig utvilad och har en hel skön slappdag att avnjuta framför sig. Kl 10 ringer alarmet men stängs av lika kvickt, Desirée är inte redo att köra igång än så hon snoozar med mobilen under kudden. En mobil som ligger under kudden låter ungefär lika mycket som en vandrandepinne vilket Desirée såklart inte tänker på i sovande stund. Tre timmar senare vaknar hon upp med ett ryck och tittar på klockan, 1. Lite ångest får hon när hon inser att ca halva hennes härligt softa söndag redan har gått men masar sig upp ur sängen och kilar ner för frukost. Därefter känner Desirée att hon är trött igen så hon kilar upp på övervåningen och slår på tvn där hon ser att Titanic precis börjat, hon tänker "Yeees, vad kan gå fel nu". 10 minuter senare kommer värdmor in och säger att de ska åka iväg och käka lunch och åka på affären med "morfar" och frågar om lillbebisen kan va hemma med Desirée en stund. Lillbebis är nöjd och ler och Desirée känner sig alldeles för snäll när hon säger "yeah sure" om att passa lillbebis på sin LEDIGA dag. Alla åker iväg och kvar blir Desirée och bebis tittandes på Titanic. Vi har några mysiga minuter innan bebis bestämmer sig för att hon inte vill sitta i sin gunga mer. Desirée suckar, sätter sig upp i soffan och säger "Come here you" varefter hon plockar upp bebis i knät.

Timmar går och Desirée växlar mellan att skriva med pappa på msn, guppa på bebis och titta på Titanic. Värdmor och co kommer tillslut hem och lyfter liten bebis från Desirées famn. Desirée tittar misstänksamt på bebis bakdel och inser att bebis fyllt blöjan och kläder med diverse roligt. Desirée känner att magen känns rätt varm, tittar ner och inser att även hon är täckt av bebisbajs och kiss. "Great" tänker hon och skyndar sig in i duschen för att hinna med att se slutet av Titanic som fortfarande håller på. Nyduschad, klädd och lite nöjdare bäddar Desirée återigen ner sig i soffan för att titta på filmens bästa del då helt plötsligt baceball kommer upp i rutan. Tvkanalen har alltså bestämd sig för att visa baceball istället för de sista 30 minuterna av den 3 timmars långa filmen som Desirée följt denna söndag. Seriöst, händer allt det här?

Kan man inte bara få vara sjuk och ledig utan dessa incidenter? Och vad är det med amerikaner och Chicken soup så fort man blivit lite sjuk, rätt komiskt! Så det var min dag, har väl några timmar till att softa på innan det är läggdags igen men ingenting känns lockande. Om man ändå hade en bil. Håller på att pressar grannen till att sälja hans så vi får väl se hur det blir med det. Annars tycker jag värdmor kan ställa upp på mig och köra mig till en bilfirma så jag får tag i ett kap. Over n out/ Desire John, som gick miste om tårarna då Jack sjunker ner i havet.

Desirée som för övrigt inte trodde att dagen kunde bli värre fick just ett telefonsamtal från en kvinna som ringde i syfte om att göra en undersökning fr att skapa ett utbildningsprogram i Kalifornien och ställde frågor om allt från alkohol, till sex, till arbetsplats, till häsla, till ålder, till barn, till förhållande och en himla massa annat. 30 minuter senare sitter jag här och känner mig blottad och tömd på svar. Allt för att hjälpa the golden state eller vad säger man. Förstår inte hur jag kunde bli speciellt utvald när jag inte ens är resident, men atte det är ju lite charmerande! Tjarå nu ska jag kika på Entourage, säsong 1 avsnitt 2.

So..

Tänkte bara klämma in ett litet meningslöst inlägg som förmodligen ingen kommer läsa iaf men att det är så att jag håller på att bli sjuk. Förkylning även kallat vilket totalt kommer sabotera mina tränings-planer och troligen få mig att börja om från början igen. Så det var ju lyckat. Har försökt så hårt att inte drabbas av förkylningen som är i full rörelse här i huset men det är i princip lika hopplöst som att hitta en nål i en höstack. Jag andas barnens luft 24/7 och är upp i dem minst 10 timmar varje dag, sooo bara att ta smällen och bli frisk fort!!

Hängde även med grannen en stund i kväll och hade en djup konversation med värdmor. Har man inga tv-shower att glo på får man helt enkelt skaffa sig enda händelser i det livet man borde leva lite mer. So det var en intressant kväll. Stod ute och snackade med grannen i flera timmar om allt och inget, bland annat om att man måste ta sig ut ur sin säkerhetszon och sluta vara så blyg. Bara flippa och göra nåt wild n' crazy liksom. Har tänkt mycket på det och det är svårt att sluta vara blyg när man väl börjat. En slags förbannelse känns det som och tanken på att bryta den får mina ben att darra. Hur som helst va det soft tills det var dags att säga godnatt och han lutar sig fram och kysser mig! Ja du läste rätt, kysser! Jag menar, detta beteende är vi inte vana med i Sverige, iaf inte jag så det är något väldigt nytt för mig att amerikaner är så otroligt framåt och på. Vet inte vad mer jag kan säga om den saken. Det var oväntat och jag ser oss endast som vänner, the story of my life! Oklart även om han har flickvän också eller om de nyligen gjorde slut.. Fortsättning följer..

Nu ska jag sova, känner mig helt utmattad efter dagen och imorgon är jag nog i stadiet att jag bara vill kika på film och chilla. Känns som imårrn är dagen D då sjukdomen nått sin kulmen och kroppen är allmänt sliten! Aja, Godnatt då!

Rubrik

Så har onsdagen passerat och tv veckan är i princip slut. Inget Grey's imårrn eftersom de hade 2 timmar premiär förra veckan. Däremot Desperate på söndag och jag ska om ca 10 min kolla på One Tree Hill. Det är hektiskt det här!! En annan sak jag lagt märke till (hur kan man missa) är att en del serier börjar flippa ur för att behålla tittare.. Som OTH tex, där hon psykonannyn ska kidnappa Jamie för att hennes egen son dog etc. När jag såg trailern för denna vecka kändes det som det var en trailer för en skräckfilm som ska visas på bio. Jag menar vad hände med "det här kan jag relatera och ta till mig" känslan? Det kände jag iaf var själva charmen med serien de första 4 säsongerna, men nu känns det mer som jag följer skiten just pga att det blivit en rutin, inte för att det är särskilt bra längre. Eller Gossipgirl där S n B i nästa program kommer flippa totalt och kasta grejer på varanda och allt annat som blixtrade förbi där på tjuvkikarn. Jag menar, är det verkligen nödvändigt att göra allt så fruktansvärt dramatiskt? Jag menar, jag skulle följa det oavsett om det var samma gamla intriger och handling. Iaf några säsonger och sen kan de lägga ner. Då läggs det iaf ner med hedern i behåll men när de ska flippa såhär så känns det som folk (iaf jag) tappar intresset för att det blir för otrovärdigt.

Aha, ska väl sluta babbla om tvshower nuråå. har varit duktig dessa 3 dagar, har gått upp innan jobbet och tränt lite. har ett program på datorn där man tränar genom att dansa Hip Hop, passar ju mig utmärkt! Liiite roligare än att gå på motionsbandet! Så hurra för det! Skulle även ringa grannen idag och ta upp kontakten igen sen jag varit lite lat med det, meeeen istället fick jag en knackning på dörren i morse vid halv 10 tiden av en värdmamma som viskade "grannen är här och söker dig". Visade sig att han bytt telefonnr och börjat jobba på en bilfirma så han kanske kan fixa nån bra deal åt mig eftersom jag fortfarande letar efter bil!! Great liksom så det blev jag nöjd över! På fredag kommer även värdmors låtsaspappa hit (han är grym) och jag hoppas på att jag ska kunna smita iväg med värdmor utan barn och faktiskt KÖPA en bil! För nu är jag less och vill kunna rulla på vägarna igen! Ge mig en bil nyss då! Så, det ser lite ljust ut!

Just det, pappan till barnen har köpt en till hund! Bara sådär, kom hit med den idag för att den skulle få träffa oss alla. 2 månaders, lurvtuss och den var SÅ söt! Satt med den i knät ett tag och mös, samtidigt som jag såklart bad till han där uppe om att hundskrutten inte skulle kissa på mig!

So, that's an update and now it's time for One Tree Hill! /Des