Hey you!

Idag har jag gjort högskoleprovet och sedan varit ute och käkat fiiin middag med min kära vän Stephanie Lingmerth. Mys!!!

Det är vår!

Sitter i skrivande stund och lapar sol på balkongen som en annan stekare. Life is good sometimes! Vinkade just av världens bästa Linn Rödén som spenderat 2 nätter och en dag med mig i Stockholms kvarter. Helt fantastiskt har det varit att träffa henne igen och vi har hunnit catcha upp min flytt till Stockholm och hennes 3 månaders resa i SydAmerica och vilken resa det verkar varit! Nästa gång hänger jag med, no doubt! =)

Annars är det blandade känslor som fyller mitt inre. När jag sitter här på balkongen i vårens härligaste väder kan jag inte annat än börja fantisera om hur härlig denna sommar kommer att bli när träden slår ut och blommar med sina gröna löv, när vattnat är klarblått och båtarna som seglar vart ögat än blickar. Sommardagar, åh vad ni är välkomna och oj vad jag längtar tills kroppen återigen får inta sin gyllenbruna färg och då bekymren kan botas med solsken och lite musik i öronen! Ännu bättre är att vi kommer att åka hem till New York i sommar och återigen inta manhattans gator och familjernas välkomnande armar. Längtar som aldrig förr! Varför är saknaden alltid så stor?

Å andra sidan finns det lite svalare känsor inombords. Saknaden efter alla äventyr som jag hunnit med, saknaden efter de närmaste vännerna och familjerna som man alltid lämnar bakom sig. Jag visste redan förut att dagen kommer att komma då vi vill åt olika håll, men att det skulle påverka mig så mycket hade jag ingen aning om. Ibland behöver man er nära, en axel att gråta på eller en kram som värmer. Även om jag har några fantastiska vänner i denna stad så känns det som jag är helt ensam ibland och känslan av det är tomhet. Saknad.

Jag har funderat mycket över livet de senaste veckorna. Vad vill jag bli egentligen när jag blir stor? Jag har förstått av åren i USA att jag är en resenär utan dess like, ivrig att se världens alla hörn och kanter, rädd för att slå sig till ro på en och samma plats. Jag älskar upplevelserna och vet att ensam är stark och att mitt liv kommer bli det äventyr som just jag väljer, oberoende av vad alla andra har för planer. Jag vill upptäcka saker och ting, leva i olika miljöer och lära mig uppskatta det vackra i alla olika världsdelar, det är vad jag brinner för. O andra sidan finns det en del av mig som trånar efter karriär, utbildning och ett hejdundrande lön. Detta är något jag drömt om sedan jag var liten, då jag föreställde mig själv i kavaj, högklackat och håret uppsatt i en stram knut på huvudet. En business woman, orädd att ta sig an de stora problemen i världen. Jag är förvirrad, hur får man båda de drömmarna att gå ihop och vilken är viktigast. En solsemester i tunisien vore kul, men det är inte den typen av resa som lockar mig. Jag vill bo på ställen, flytta några månader och verkligen uppleva världen. Hur kombinerar man det med utbildning och ett seriöst heltidsjobb i framtiden? Ska man ta ett år till innan man pluggar och verkligen hinna med lite resande? Eller ska jag börja plugga redan nu till hösten så att jag är på väg in i affärslivet? Geez, Im confused.

Just nu tänker jag bara njuta av solen på balkongen ett litet tag till, innan det är dags att fräscha till sig lite för att sedan gå på jobbet! Min önskan för veckan är att vädret ska hålla i sig, att jobbet ska gå bra, att jag lyckas komma iväg och träna, att högskoleprovet i helgen går strålande och att Stockholmare slutar hitta på så mycket lögner.

Har även varit riktigt kul att ha min brorsa på besök i storstaden.

Peace på den och välkommen hem Stephanie!