Thanksgiving!

Jag tänkte inleda det här inlägget med att citera Patriks fyndiga utlåtande att jag känner mig "more stuffed than a turkey". Roligare kille den där Patrik btw. Hela dagen har i princip handlat om mat. Först ska den förberedas och tillagas fram till middagstid och sedan äter vi upp den och går och sover med fulla magar :P tyyyp! Jag skulle vilja kalla Thanksgiving för minijul eftersom samma hysteri råder under båda högtiderna och släkt och vänner träffas för att förenas osv. Frågade såklart värdmor varför man firar Thanksgiving. Pilgrimmerna kommer till USA och efter mycket svåra tider vänder turen och de får en stor skörd. De ställer till med fest för att tacka Gud och Indianerna för detta. (Hur vida indianerna var så nöjda över att bli bortkörda från sitt land behöver vi ju inte gå in på.) Typ kortfattat. Maten var överraskande god. Vi åt Kalkon med fyllning (väldigt speciell smak, typ en blandning av brödsmulor, äpplen, selleri, tranbär osv med det var rätt gott), potatismos, gröna bönor, tranbärsgelé, smördegsbröd, sky från kalkonen, pumppaj, äppelpaj och pekannötspaj. Tror det var allt. Blev som sagt hur mätt som helst iaf och det känns kul att ha fått varit med om den så omtalade Thanksgiving högtiden!! De visade även en parad på tvn från New York, rätt kul att glo på!

Var som nämnt i tidigare inlägg på besök på DMV igår vilket inte kunde gått sämre. Först tog jag fel på tiden vilket resulterade i 45 minuters väntan UTANFÖR kontoret. När jag väl kommer innanför porten får jag skäll av han i luckan att jag skulle ju minsann ha allt pappersarbete i handen innan det var min tur. Som om det inte var nog så är damen jag försöker be om förlängt körtillstånd en väldigt tystlåten oförskämd dam. Hon talar om för mig att här ges då inga extra tillstånd ut och är det så att bilen jag kör inte är i gott skick så borde jag ha lämnat in den på en Junkyard för flera veckor sedan. Desirée känner hur ilskan stiger. Hur vågar hon säga att Bettan hör hemma på skroten liksom? Snabbt som ögat störtar D ut genom dörren innan den tystlåtna oförskämda damen åker på en bitchslap. Stryk ska hon ha!! Så nu kvarstår frågetecknet på vad fan som händer. Ska med 99% säkerhet lämna in henne (då syftat på bilen och ej damen i luckan) på verkstan på måndag för att få reda på vad felet (felen?) sitter och se hur mycket det kommer svida i plånboken att få henne på banan igen (fortfarande bilen och ej damen i luckan). Lite jobbigt om farbror blå stoppar mig på måndagmorgon då jag kommer köra utan ett gällande tillstånd. Kanske borde införskaffa en blond peruk så ursäkten att jag är från Sverige blir mer synbar och kanske dra den att jag trodde det var den 31 November idag. Vore ju lite blont, typ.

Jaha, ska väl ta att avrunda. Ser fram emot helgen, ska äntligen få träffa gosgrisarna från Örebro, det ska bli skoj :) Kanske blir en bio efter jobbet imårrn med min Finländska vän, låter lovande. Det är jävligt mycket skitsnack i huset nu och gamla minnen kommer tillbaka. Värdmor kommer ner o snackar skit om värdfar som befinner sig på övervåningen. Jag försöker hålla låg profil vilket var tur för tydligen lyssnade han på vad vi sa där nere, vilket gjorde värdmor galet nöjd och drog en tumme upp. Man måste spela smart, annars kan det vara tack och adjöss. Ska det skitsnackas ska det vara smidigt gjort så ingen kan komma och vara förbannad på dig sen. Men allra helst kan man ju skippa skitsnacket helt dårå om jag får säga min mening. Är en väldigt tryckt stämning här i huset. De hatar varandra igen och det är precis som att min barndom kommer tillbaka. Man måste tassa på tå för sätter man ner foten på fel ställe så kan man vara inne i minfältet och då smäller det på fint. Gimme some love liksom, när jag är fri detta ska alla människor som har bråkfaktor i sig helt kapas från mitt liv, behöver inte dramat och intrigerna, känner mig rätt trasig inuti. Högtider är jobbiga för då samlas alla de som inte kan komma överrens i samma hus och det uppstår alltid kaos.

Nämen att nu ska lipsillen sova, eller skypa med mamma ett tag. Hörs då! PUSS

Ps. Hur nöjd och glad jag än är över att Prison Break fortsätter avsnitt efter avsnitt så känner jag mig mycket sorgsen över grabbarnas problem som aldrig tycks ta slut. När de äntligen ser slutet av tunneln så blir de blåsta och hamnar i nya problem. Orättvist JA, okej NEJ. Godnatt

Tisdagsfundileringar

Vart ska man börja? Vad är värt att berätta om? Kan ju dra den vanliga klagosången och åter igen ställa frågan: varför är det så svårt att gå och lägga sig i tid? Hela dagen från det att man kliver upp kl 9 tills efter maten så finns endast en tanke i mitt huvud som kvarstår och det är just "jag vill sova". Sen, lik förbannat, när jobbtimmarna är över och man får lite lugn och ro så känner man sig inte det minsta trött utan pysslar med diverse saker tills klockan slår 12 och man har gjort det igen. Alltså inte gått och lagt sig i tid, varför ere så för?

Spenderar även mina dagar stressandes och kvävandes i alla måsten som lagts på hög och verkligen behöver tas tag i. "Allt jag måste göra idag börjar jag med i morgon" är som tidigare konstaterat min livsstil och jag känner i de jobbigaste och mest stressade stunderna att det är ju inte ett särskilt bra eller hälsosamt sätt att leva på. Dessutom funkar jag även så att när jag blir för stressad så vet jag inte vart jag ska börja och det slutar med att jag inte gör nåt åt någonting. Inte bra det heller så en ändring i sitt beteende kanske vore på sin plats. Många säger det men eftersom ingen kan förändra en person så är och förblir det endast mitt problem tills saken är fixad. Ja, nu känns det som jag bubblar i nattmössan igen men till saken.

Imårrn ska jag till DMV för att försöka få ett förlängt tillstånd att köra min bil. Annars är det slutkört efter denna söndag då November nått sitt slut. Det går fort när man har roligt. Mindre roligt är det om jag tvingas att lämna in bilen på en verkstad för att bli fixad, då går pengarna åt som smör i solsken och den redan ack så fattiga au pairen blir bankrutt. Det är ett av mina måsten som stressas i mitt huvud. En annan stressfaktor är ju hela collegegrejen och mina 6 credits som jag måste läsa på 4 veckor. Har skickat in en ansökan nu så vi får se hur det går.

Sen har vi ju den ultimata stressen om framtiden och allt jag vill se innan det är dags att sätta fötterna på svensk mark igen. Tänker inte ens gå in på det. Dessutom har jag bestämt mig för att höra högskoleprovet igen när jag kommer hem. Kul kändes det först men har på senare dar insett att min hjärna har lagt av lite och börjat rosta. Matteskillsen är inte så vassa som förr och svenska avancerade ord kändes ju inte som rätt tillfälle att testas på. Kanske borde köpa boken "Guiden till toppresultat på högskoleprovet" eller vad den nu hette. Kanske kan komma in i tänket igen.

Nä, nu ska jag ta och läsa lite i min Twilight bok och sedan göra natt! Thanksgiving på torsdag, ska bli lite spännande att käka den maten och så vidare. Aja, hörs då! PUSS

Mättare!!

Har avnjutit helgens sista vakna stund med ett glas mjölk och knäckebröd med kalkon och smör till. Bara hushållsosten o gurkan som saknades annars är det väl den ultimata svenska "nattmackan"? Hur som helst var det mycket gott, räknas det som must då? Helgen har varit väldigt bra så en jobbvecka på detta känns inte alltför tung (försöker då låta positiv samt undantränga alla måsten som jag samlat på mig). Åkte ner söderåt och träffade Sandra i fredagskväll. Vi kikade på film, snackade, tittade på biler och chillade lite innan det var dags för att sova. Lördagen bjöd på shopping à la Irvine Spectrum, stället där pengar går åt som smör i solsken, för att sedan runt middagstid glida in på IKEA och käka köttbullar o köpa diverse svenska matvaror. God bless IKEA alltså, gör att man kommer ihåg sina svenska rötter och inser hur mycket bättre, godare mat vi har i Sverige.

Därefter införskaffades en pyjamas och dricka inför kvällens pyjamasparty som hölls i Huntington Beach. Fyra sköna svenska brudar anländer vid 10 tiden till ett hus överfullt med fula aspackade amerikaner. Insåg på en gång att x antal bärs skulle behövas för att göra kvällen någorlunda kul, men med en östersundare, en skåning och en dalmas/kulla vid min sida så var det absolut trevliga stunder även på detta party. Cred också till Robin som underhöll från Boston! lol En övernattning på soffan blev det inte helt frivilligt men ibland tar tröttheten övertaget.

Åkte hem vid 8.30 på morgonen, tog en kaffe, käkade brunch för att sedan åka och se den nya filmen Twilight. Superbra film och karaktären "Edward" var alldeles utsökt ögongodis. Hela spänningen i filmen, att han är vampyr och udda, utstickande från mängden, reserverad, intensiva ögon, mystiken gör att han blir otroligt sexig stundvis. Who knew att killen som spelade Cedric i Harry Potter filmerna skulle kunna vara så perfekt och snygg för rollen som vampyr. Skönt tycker jag att någon satt en slags charm och snygghet över att vara vitare än snö. Känns väldigt aktuellt nu när den bleka svennefärgen börjar lysa igenom. Känns inte lika jobbigt längre. Filmen var även så bra att Sandra och Desirée införskaffade sig boken som skall börjas läsas pronto.

Har spenderat kvällen slötittandes på Amerrican Music Awards och är väldigt nöjd över att Chris Brown fick titeln årets artist eller nåt liknande. Han är allt bra fin han Chris och jag vet en go tös som måtte va stolt och glad i NY, right Miss Frida? För övrigt vill jag även nämna att min man Kanye var med i årets show och vann såklart pris (hur kan han inte) och sjöng Heartless. Han konstaterade "I wanna be Elvis" och som jag sagt så många gånger förr så är det beundransvärt hur en man kan ha så mycket vettigt att säga, så mycket visdom att sprida för att inte nämna all fantastisk musik han skänker folket. Ge mig Kanye West i julklapp tomten!

Dags att sova nu, eller ja börja läsa Twilight. Att göra listan för denna veckan känns jobbig. Måste på nåt sätt ordna med Bettan så hon är körbar i December (nån som kan meka?), måste signa upp för College (kommer vi flytta eller inte?), sköta kost och börja motionera på mornarna (orkar jag?) och säkert 1000 andra saker som jag inte vill komma ihåg just nu. Varför kan inte livet bara vara smidigt och enkelt nån gång?

Puss och godnatt då. Jag önskar mig även ett häng med skönare Örebroare! Natti! Just det, Linn du är för go du. Tack för ett mkt fint wallinlägg på Facebook. You are my sunshine baby!

C u soon my Love!

Tydligen var det ett tag sedan jag bloggade hörde jag en fågel viskade i mitt öra så jag kände att det var lika bra att ta tag i "problemet" så fort som möjligt. Det är ju så att den bittra ökenråttan faktiskt, tro det eller ej, varit för busy i helgen för att hinna med sånt här trams om att skriva ner tankar, händelser och fundileringar på denna blogg. So, här kommer berättelsen om det sista äventyret med min vapendragare Börje, ja i alla fall för några månader.

Slutade jobba efter mycket om och men i fredagskväll vid 8 snåret. Skönt att jobbveckan var över men humöret var lite sisådär eftersom drömmen om Vegas blivit krossad några timmar tidigare då beskedet kom att Frida sålt sin bil. Shit tänker jag, men också shit happens i samma veva och det blir ju faktiskt inte alltid som man tänkt sig. Jag och Bettan återhämtar oss med ens och drar snabbt iväg på vår andra långtur tillsammans. 2 timmar senare (btw UTAN polisstopp, bilstopp, eller däcklossning) så är slutdestinationen "Irvine Spectrum" äntligen nådd och filmen Changeling (med Angelina Jolie) ses med Frida och ett par andra aupairer. Väldans bra film, också väldans lång film tåls att tilläggas och en kissreklam hade varit på sin plats där i mitten nånstans enligt mitt tycke.

Lördagen var lite halvseg då vi bestämde oss att vi var ju faktiskt värda en liten sovmorgon. Dessutom tyckte vi även att en massage kunde sitta på sin plats då Desirée kom att tänka på de onda och oändliga knotorna hon lyckats samla på sig i kroppen. Sagt och gjort, massage blev det och jag ska säga det utan att låta blödig att det gjorde ungefär lika ont som att få varm choklad spilld över hela överkroppen. Hur som är det bra nu, ja det känns faktiskt himla avspänt och mysigt. Efter massage drog vi vidare, träffade lite svenska au pairer och tittade på amerikansk fotboll. Tyvärr förlorade hemmalaget så fest blev oaktuellt. Däremot hängde vi med tjejerna till de svenska Örebro killarna som vi hälsat på lite hastigt och det visade sig bli en galet skön kväll. Va hände? Tog även med Bettan på ett vrålåk, 4 pers i bilen som egentligen är byggd för 2. Ett något oskönt "baksäte" som efter lite för mycket tryck även gav efter, men det vore ju onödigt att klaga. Sammanfattningen är toppenkväll!

Söndag kom med besked, en sån där dag då man inte riktigt vill vakna eller gå upp ur sängen över huvud taget. Va gjordes? Frida o Des tittade på världens mest sexuella film du kan tänka dig. Varje skämt, varje scen, varje konversation handlade i princip om sex, nakenhet etc. Med andra ord en riktig killfilm, Don't mess with the Zohan eller vad titeln nu var, ja ni vet den med Adam Sandler?!. Kompanjonerna drog därefter vidare och beskådade en jättevacker solnedgång vid Newport Beach för att sedan käka en sista måltid på favvo sushistället. Efter en fin måltid blev nästa stop Target där en radio införskaffades till bilen. Bettan börjar få status, she's smokin hot. Va sedan dags för den 2 timmars långa resan hem (vi såg även en utav bränderna i närheten av området dit vi ska flytta), det snackades, det sjöngs, det dunkades, det skrattades. En bio på det (The Secret Life of Bees - Bra) och sen var det natti natti.

Gick upp kl 7.30 i morse och skjutsade min älskade Frida till tågstationen för ett sista adjö, tills vi ses igen. En ny familj i New York väntar på henne och på fredag åker hon. Jag vet att det är själviskt men jag vill ju faktiskt inte dela med mig av denna fantastiska person. Jäkligt jobbigt känns det att veta att min bästis i staterna lämnar mig, men jag är också glad för hennes skull såklart. Det är ju du & jag, Ola & Börje, Ökenråttan & Strandräkan, High School Musical fantasterna och allt annat vi kommit att bli. Mmm skruttis, jag tycker om dig rätt mycket ska du veta! <3>

För att göra inlägget liiiite längre (hörde jag en suck?) så tyckte jag det var värt att tillägga att jag faktiskt var riktigt duktig med kosten förra veckan. har beslutat mig åter igen att komma i form, vilket tycks vara en omöjlighet these days. Blir väl så när motivationen är sådär, då blir insatsen endast halvhjärtad om ens det. Så veckan var bra, men helgen mindre bra. Vad vore bio utan popcorn liksom som börje brukar säga. Blev även så av en händelse att norrlänningen fick stimulera sinnet med att knäppa några bärs i lördags. Kändes lite jobbigt kalorimässigt men på något vis lyckas man tillslut alltid komma till slutsatsen "Men det där var jag allt värd" och det dåliga samvetet krymper snabbt och försvinner sedan totalt. Då har man även tendensen att gå all in, vilket blir jobbigt dagen efter (i detta fall då syftat på kalorierna och inte själva alkoholintaget i sig). Det är intressant det där, konsten att övertala sig själv till något man egentligen vet att man inte borde. Lyckas gör man i princip lika ofta som Nasse utbrister "kkkkäära nån då" i Nasses stora film. Vet inte hur det är med er karaktär men min är ganska så urusel för tillfället.

Hade även miljontals tankar idag men vi kan ju som ta dem en annan dag istället. Som vanligt om framtiden och andra djupa ting. Nytt idag var tanken "Jag är riktigt klar med au pair livet" + tanken på att plugga i USA helt plötsligt kändes ganska så relevant! Ah, vi hörs! Puss då.

En vanlig tisdag

Ja mitt liv är patetiskt, är ju bara att erkänna och sluta försöka spela cool när man går på gatan. Har insett att tvshowerna tagit över mitt liv. När det går bra för karaktärerna i vad det nu än är kvälenr har att erbjuda så blir jag lika lycklig som om jag vunnit 1 miljon på bingolotto och när det är sämre tider i rutan kan det hända att en tår rullar nerför kinden och jag känner att dra klassikern "hoppa från vallsundsbron". Aah ni kanske får en ungefärlig idé av hur otroligt patetisk jag blivit (eller varit hela tiden?). För att lägga till ett litet klagomål på detta så kan jag avsluta detta stycke med orden, denna resa blev kanske inte riktigt vad jag tänkt mig sedan jag flyttade ut till öknen, tog på mig mammarollen på riktigt, blev bästis med min boss och inte har några andra kontakter eller personer att umgås med. Too cool för alla jag träffar, ja tänk er att det finns de som faktiskt människor som är HELT ute och cyklar och inte har en aning om vad de sysslar med. Räkna med 99% av alla aupairer jag träffat under tiden här i CA. Antingen är det jag som har gone mad totalt och tappat bort trevligheten under resansgång eller så är det verkligen så illa som jag framhåller det i denna blogg. Who knows.

På tal om who knows, kom jag att tänka på låten who knew med min kära Pink. Tydligen äre så att gudinnan har släppt en ny skiva, och tydligen är det även så att D återigen varit olaglig och hämtat filer från internet för att kunna lägga in hennes sköna stämma på mp3n. Inte dåligt! Är alla låtar lika bra som So what, eller varför inte relatera till hennes förra skiva Im not Dead som var lysande! Can't wait to hear the new shit, om ni förstår vad jag menar.

Btw dagens väckning var fruktansvärd, för att tala i underkant. Klockan ringer tidigt och D ligger som vanligt kvar och dividerar med sig själv hurvida aktuellt det känns att gå upp och träna. I de flesta fall (även idag) lyckas hon alltid komma på en bortförklaring för att kunna somna om med gott samvete. Kan vara så enkelt att "men vadå träna? nej mitt hår kommer bli svettigt o jag orkar inte tvätta det idag, träna kan jag göra en annan dag" eller varför inte favoriten (den körde hon även denna morgon) "host host, nä jag är nog för sjuk idag också typiskt, hade ju velat MEN man ska ju inte förvärra situationen". När D äntligen avslutat dagens morgondiskussion med sig själv, dragit täcket över huvudet o lagt sig skönt till rätta stormar plötsligt 3 galna barn in i rummet. Efter diverse skrikande i örat (aooutsch), dragkamp i täckets alla hörn, hopp i sängen och allmän tortyr hör jag "Girls, it's time to get out of there now" från en nöjd värdmor som va less på mitt klag om att jag är för lat för att gå upp å träna på morgonen. So detta va dagen med stort T för träning osm faktiskt genomfördes. Sen att det hela var för jäves då varm choklad med marsmallows i va för svårt att motstå behöver vi ju inte gå in på...

Fick även chockande nyheter från Sverige, terroristerna är i farten igen och snart smäller det väl här i väst. Hoppas jag åkt hem by then men det verkar som de siktat in sig nån gång kring 20 januari och frammåt då Obama inträder som president. Gosh, precis när jag ska ut o flyga och allt! Men som jag alltid säger för att behålla lugnet, skulle jag dö så var det ödet och inget mer med det! Från en sak till en annan så hoppas jag på Vegas i helgen. Min kära kompanjon tänker lämna mig o ett besök i Vegas vore en fint farväl (dock för ung för kasino).

Just det, fick även kommentaren "You have a big butt" av tvillingarna idag. Bara att tacka å ta emot, samt känna självförtroendet sjukt ytterligare en smula. Är väl ungefär lika stort som gamla Bettan där ute jämfört med ett rymdskepp. Nu ska jag lyssna på Pink!

So long suckers, I'm still a rockstar!!

Det är inte lätt när det är svårt...

Dagen kändes väldigt lång för omväxlighetens skull. Hade au pair möte idag varav dagen till ära var ett besök på brandstationen inplanerad. Barnen var såklart väldigt nöjda och jag måste erkänna att det var en bra start på dagen. Brandmannen som snackade med oss var väldigt manlig och det låter ändå som ett soft jobb. De jobbar 24 timmar i sträck, vilket innebär att de bor där på stationen som en liten familj. Har ett gym, klipper gräset, lagar mat, snackar skit. Ja ni vet, riktig härlig stämning bara sådär så nu vill jag ju såklart bli brandkvinna! Höhö, skämtåsido. Hur som helst fick vi rabbla upp vilka länder vi au pairer kom ifrån (den vanliga rutinen) och när jag berättade att jag var från Sweden så utbrister brandmannen "då får vi prata lite senare" på klockren svenska. Chockad blev jag och helt plötsligt blev brandstations mötet väldigt intressant. När rundan var över och det var dags att åka hem kom han fram till mig och snackade lite svenska. Visade sig att han bott i sverige när han var 8-13 år och att hans föräldrar bor där 6 månader varje år i stockholmstrakten nånstans. Han skämdes lite och ursäktade sig för att hans svenska inte var så bra, vilket jag inte kunde hålla med om. Visst hördes brytningen lite men det var absolut inget problem att förstå vad han sa. Därefter sa vi adjö och Desirée satte sig i bilen med ett stort flin i hela ansiktet. Värdmor tyckte jag var "dorky" men vi vet nog alla att hon egentligen bara var avundsjuk för att jag fick uppmärksamheten av en manlig, härlig brandman och inte hon. Tyvärr hade han fru och barn, men jag är nöjd ändå ;)

Därefter släpptes jag av i Valencia Town Center för att slå ihjäl ett par timmar shoppandes medan familjen tittade på hus (ja vi ska flytta närmare civilisationen, yey). Köpte ett par tights/jeans, var en konstig blandning men eftersom jag mest köper konstiga kläder nuförtiden så var det ju givet att mitt namn stod på bakfickan! Invigde även Victorias Secret (har som inte velat gå in där, finns ju så mycket fint) och gjorde mig av med presentkortet jag fick på min födelsedag av min gamla familj som jag sparat på. En Miracle Bra införskaffades så nu är jag nöjd :) Örhängen, en ring och en lunch/middag beståendes av sushi och sedan var man redo att bli upphämtad. Chillade hemma ett tag för att sedan gå på bio med värdmor. Såg "Burn after reading" med George Clooney o Brad Pitt! Kan absout rekommendera filmen då det bjöd på en hel del humor och skrattattacker. Efteråt ställde jag mig endast frågan, Hur dum/idiotisk får man va egentligen?. Va lätt värt pengarna iaf då de visar "äldre filmer" på en biograf i närheten för mellan 10-20 svenska kronor. GOSH!


Annars då, frågan jag ställer mig varje kväll. Det går ju inte så bra nu. Har requestat flyg hem i mitten av mars, men vet inte om jag kommer överleva den sista månaden i USA då mina pengar tycks försvinna mer och mer för varje dag som går. Insåg just att jag kommer behöva slänga $500-700 på college bara för att avsluta det jävla aupair programmet vilket bränner väldigt hårt i plånboken. BARA för att Cultural Care helt plötsligt bestämt sig för att "overview" weekend klasserna som jag hade planerat att åka på, är det inte otroligt så säg. Dessutom är bilen till mer bekymmer än nöje och jag hoppas innerligt att jag kan få en juste summa pengar för den när den skall säljas. Måste till verkstan i morgon då ett av mina däck fått punktering. Det går bra nu, ni vet.


Som om inte det var nog måste man även oroa sig för framtiden. Tror jag kommit fram till att det är Business jag vill läsa, men vad är den svenska motsvarigheten för det? Hittade nån buiness school som såg bra ut men det verkar svårt att ta sig in och kanske är mer för äldre personer. Vet ej, jag måste leta vidare. Verkar som skolan får bestämma stad, va ju inne på uppsala där ett tag men det är väl bara gilla läget och ta en stad där utbildningen är vad jag vill ha. Ett annat alternativ är ju att ta fetlånet och åka till USA och plugga riktig Business. Får se hur det blir... Ska kika vidare, och kanske dra en rulle till. Är ju som ändå ledig i morgon... :P


Puss då från en förvirrad och ångestfylld D!

Barack Obama - The new president of the United States!

Mycket viktig dag för detta land, eller kanske borde jag säga en mycket viktig dag i världen. USA är som vi alla vet ett stort och mäktigt land vilket innebär att en förändring här påverkar inte bara det egna landet utan påverkar även hela världen. Denna gång är jag dock nöjd och känner att förändringen som skett i natt kommer vara för de allra flestas bästa. Barack Obama som president, det är lysande! Har varit lite häftigt att få vara med om ett amerikanskt val, även fast politik inte intresserar mig speciellt mycket. Vinnartalet var som förväntat lysande och jag känner mig mycket positiv till USAs nye afroamerikanske president. Go for it, lös världens alla problem och brister, förena nationen och va great!

En annan anledning till varför den här dagen var viktig är såkalrt att världens bästa Linn Rödén fyllde 20 år! Grattis älskade du! Känns lite synd att jag inte kunde fira dig men vi får ta det i MARS när jag äntligen kommer HEM! Miss U!

Helgen var bra. Fredagen vill jag helst glömma, eller vad säger du Börje? Först blev det tjaffs hemma hos familjen, sen drog jag och Bettan ut på vårt första riktiga äventyr tillsammans! 5 minuter senare på motorvägen, ni vet när man just börjat hitta feelingen och självförtroendet börjar komma så tittar Desirée i backspegeln och ser till sin stora fasa blinkande blå/röda lysen. Kände mig ungefär lika nervös som första dagen i skolan och kör fint ut på väggrenen för att möta domen. ÄVEN fast jag inte hade nåt försäkringsintyg så snackade jag mig ur situationen, flörtade lite och kunde sedan glida vidare. Soft tänkte jag för att sedan undra om jag skulle bli stoppad var 10nde minut ner till LA nu eller hur de skulle ha det. Som tur var blev så inte fallet! Efter diverse bilköer, vilsnekörningar, "tappa bort varandra" incidenter, osv ger Frida och Des upp, parkerar Bettan en bit utanför LA och drar sedan hem till Frida och sover. Tanken var ju att vi skulle dra till West Hwood och titta på utklätt folk, meeen det blir ju inte alltid som man tänkt sig eller hur?

På lördagen drog vi upp till Santa Barbara och joinade trupperna av Halloweenklädda partysugna amerikanare. Utklädda till flamingo och påfågel tyckte Frida och Des att vi lyckats riktigt bra. Vi fick uppmärksamhet då våra tutus va väldigt stora och eleganta, söta tyckte många rent utav. Bättre att vara söt och få cred för kostymen än att gå runt o va slampig som alla andra. Riktigt hemskt hur vissa klädde sig, om jag säger så, Bridges Jones ligger i fet LÄ. Aaah men annars var det fest i ungefär vart annat hus/lägenhet. Typiska amerikanska high school fester ni vet med det klassiska röda plastmuggarna och plural av öltunnor på altanen. Varför festar vi inte med öltunnor i Ö-sund? Då är det bara 1 som skulle behöva köpa sprit varje gång och det skulle räcka och bli över till alla..

Söndag var sovdag, för att sedan glida runt lite i bubblan, käka sushi middag (MUMMA) och sedan åka hem. Så det var väl min helg och nu är jag mer stressad än någonsin. Ska iväg och fixa smog test på bilen i morgon och förhoppningsvis även registrering och nummerplåtar (så jag slipper bli stoppad av polisen av den anledningen), sen ska jag skicka in försäkringspapper. Som om det inte var nog måste jag även bestämma mig för vilket datum jag ska hem sista månaden innan fredag (skönt att man fick 4 dagar på sig att bestämma) och så måste jag ringa college och höra hur det blir med det. Det är mycket nu som jag brukar säga ibland. I skrivande stund känner jag mig rätt mätt på livet som au pair och sugen på att starta mitt eget liv. Bara man kommer på vart man ska plugga och vad.. Aja so long suckers, och den som bråkar med min 8åriga brorsa ska få med mig att göra när jag får chansen. Jävla ungar!!!

Grattis igen my love, hoppas dagen varit av bästa kvalité! PUSS

Kanye West

Tro det eller ej, men även jag kommer in i sånna där perioder då man inte orkar blogga helt enkelt. Får berätta om helgen i nästa inlägg för nu är klockan för mycket. Tänkte bara dela med mig av ett klipp jag fann på youtube ikväll.

Kanye West - Hey Mama (grammy 2008)
Han är bra fin han Kanye, den absoluta idolen!! Linn o Karin, ni är med på ett hörn i denna kärlek!
"Last night I saw you in my dreams, now I can't wait to go to sleep". Hon måste ha varit mycket speciell mama Donda West. Lyssna och njut!