fredag 10 juli 2009

Vem är jag?

Det är så lätt att bli beroende av andra, att bli för bekväm med att bara halka med på ett bananskal.. Men vill man ha nåt gjort måste man ta tag i det själv, på sitt eget vis. Har just avslutat den första uppsatsen till Silverbay. Uppgiften var att skriva 5 sidor om sig själv, sin familj, sina erfarenheter i usa, sin(a) värdfamilj(er), platsen man befinner sig på i new york, sin framtid etc. Allt på engelska såklart men det är inte ens ett problem längre härligt nog. Allt bara flyter på när man skriver, ungefär lika snabbt som om det var på svenska man skrev skiten och det är en sån himla härlig känsla. En slags vinnande känsla då man tagit ett steg till på livets resa.

När jag tittar tillbaka på min resa här i USA så blir jag helt förbryllad över allt jag hunnit med, allt man gått igenom och allt man klarat av. Jag kan bara konstatera att jag blivit så mycket starkare i mig själv och jag har äntligen börjat finna vem jag är. Eller jag trodde det iaf. Allt klarnade i kalifornien när jag fick så mycket tid att tänka och de höll i sig ett tag in i New York. Men nu känner jag att jag blivit för bekväm, alldeles för bekväm. Det är inte hela världens att vara själv, det är nyttigt ibland och jag tror jag är en sån person som verkligen behöver lite alone time. No fence, Steph och Elina ni vet att jag älskar er, men när man hänger med samma människor dag ut och dag in är det lätt att halka in i bekvämlighetens dåliga mönster och bli för lat för att verkligen leva. Efter allt man gått igenom här, med egentligen bara sig själv att räkna med, så ska man vara starkare än så. Jag har spenderat så hemskt mycket tid med att vara arg och jag sitter nu och tänker på vilket fruktansvärt slöseri med tid det är. För vem är det som lider mest? Jo du såklart.

Slut på sura miner nu, so what I'm still a rockstar, även om hela världen rasar ner på mig och nu är det dags att tag i sitt liv igen. Ryck upp dig för fan och lev. Livet är för kort för att slösas bort och det är exakt vad jag gör när jag är i mitt grumpy mod! Slutar nu, puss och godnatt imårrn är det dop för sötaste tvillingarna på östkusten. Peace på den!

2 kommentarer:

slippery s sa...

jag älskar dig o du är starkare än du tror. och ja, man blir bekväm. men vad vore vi utan varann här?

u are the best, and yeah! U ARE A FUCKING ROCKSTAR ;)

Desire John sa...

VI skulle i alla fall ha mycket tråkigare utan varandra, thats for suuuure!!! Tack för att du finns älskling!