Hej!

Sitter här med en otroligt ohärlig känsla i magen.. Skolan börjar på måndag och allt är så jobbigt när det inte blir som man tänkt sig. Skolan jag har anmält mig till ligger ca 40 minuter ifrån där jag bor och anledningen till att jag valde den skolan och inte den som ligger ca 10 min härifrån är att vi skulle ha flyttat innan jul. Pappersarbetet tog längre tid än planerat och nu sådär 2 dagar innan jag börjar skolan har vi fortfarande inte fått klartecken att flytta. Är det inte fantastiskt? Detta leder i sin tur till en hel del problem. Jag MÅSTE på nåt sätt ta mig till skolan då det är en 1 månads intensivkurs. Missar jag denna vecka har jag missat 25%av kursen vilket säger sig självt inte är särskilt lyckat.. So dealen som jag kom fram till blev att jag blir ledig mån, tis och ons för att åka och bo hos min finska vän som bor närmare skolan så att jag kan vara närvarande. Istället kommer jag jobba tors-sön, 10 timmar om dagen för att försäka tjäna in de timmar som familjen då missar. Riktigt jobbigt att jobba ännu en helg men om detta är det enda sättet så är det bara att bita ihop.

Ett annat problem som jag sitter och oroar mgi för är hur vida det kommer gå att ta sig till skolan via buss. Den kollektiva trafiken är som tidigare benämnt avskyvärd här i Kalifornien och att förlita sig på den när det gäller nåt så viktigt som skola känns väldigt snett =( Sitter därefter och funderar på om det är värt att dra Bettan på en sista tur... Skulle underlätta enormt MEN jag är så jävla rädd när jag sitter där bakom ratten och skall åka en längre sträcka. Finns nog ingenting som kan få mig att känna mig mer osäker och rädd att att brumma på där på motorvägen med en skenande bil. Växlarna slirar vilket känns osäkert och ibland lägger hon av, men vad har jag för val egentligen? Kommer inte funka med busstransport och bil är ju så mycket enklare... Vad gör man?

Måste sälja skrutten också, får ringa min mekaniker på måndag och höra hur vida han kan hjälpa. Tiden rinner iväg nu och får jag den inte såld kan jag ju räkna med att sova på gatan den sista månaden, kuuul. Jag hatar att vara fattig, att behöva sitta och vända upp och ner på varenda dollar man har i plånboken för att få det att räcka till. Nä, nu får det vara nog på detta. Snart ska jag hem och plugga upp mig till något riktigt bra så jag kan ha råd att göra vad jag vill med mitt liv och inte behöva tänka på detta mer. Ska försöka få tag på mor i morgon, hon kanske har några kloka råd vad det gäller bilfrågan, vågar man ta en sista svängom eller är det något som kommer få superhondan att kvadda igen så hon måste bogseras bort och säljas för ingenting? Jobbigt dilemma, hjälp mig! Jag vet att det smartaste vore att lämna henne hemma i säkert förvar och kriga lite med bussarna nu i några dagar. Svaret står så solklart framför mig och kanske kan jag för en gångs skull spela spelet safe och bete mig som den vuxna ansvarsfulla människan jag känner att jag håller på att förvandlas till. Kan jag göra det vettiga beslutet även om det kommer betyda att jag måste gå upp svintidigt och promenera en massa de närmsta dagarna? ..... sov på saken!

Nu ska jag fortsätta läsa Eclipse, som är den trejde boken i Twilight sagan. Fortfarande bra, men som tur var är denna boken inte lika sorglig så jag slipper tårarna om nätterna! yees! Puss då, mamma om du läser detta så håll dig inne på skype så vi kan snacka under söndagen (typ runt 7-10 tiden på kvällen. Jag behöver lite tips från coachen om man säger så..!! Godnat!