När man inte har tid att leva....

Jag håller på att bränna ut mig. Är så trött så jag vet inte vad jag heter men kan inte somna på grund av de kopiösa mängder koffein jag hällt i mig idag. Hade min andra exam (prov) idag i Psykologi och jag har nog aldrig pluggat så lite inför ett prov någon gång. Eftersom jag går i skola och jobbar i princip hela dagarna så finns inte tiden till arr studera på "fritid". Så den enda tiden jag fått till att läsa på var i bilen på väg till och från skolan. Lägg då på minnet att jag sitter och försöker plugga mina anteckningar medan jag kör i 120km/h på motorvägen. Haha mamma freaka inte ur, men det är helt ärligt den ENDA tiden jag har till att plugga för de där jäkla proven, kul? Så sammanlagt fick jag kanske 2 timmars distraherat pluggande och kände mig riktigt nere innan jag åkte till campus denna afton. Mardrömsscenario för en person som hatar att misslyckas. Meeeen på nåt vis har turen varit med mig under dessa psykologiprov för fick jag inte ett stabilt B även denna gång montro? Jodå, 2 poäng från A denna gången, men jag är så lättad att ord räcker inte till...

Ska försöka ge er en klarare inblick i hur hetsigt mitt liv är just nu. Jag jobbar mer än naturlig svensk fulltid på 40 timmar. Därefter övernatuligt intensiv skola efter som jag just nu pluggar 2 klasser som egentligen räcker en hel termin(5 mån) på 5 veckor. Great. Det är 168 timmar på en vecka, så här ser min uppdelning ut:

Jobb - 45t

Skola - 18t

Transport till/från skola - 12t

Studier hemma - 15t

Nöje - 5t

Planering för framtid - 5t

Sömn - 58t (varav ca 3t/natt under sön, mån, tis)

Övrigt trams - 10t

Dessutom måste jag jobba helger nu då jag missar så mycket arbetstimmar under veckorna, pga att jag måste PENDLA så långt till skolan eftersom vi INTE har FLYTTAT ÄN. Det är ju fantastiskt! Men att det vore ju som synd att klaga..

Nu är kl halv 12 och jag har precis gått igenom min första matchning inför förlängningsperioden. Vet inte när jag bloggade senast och vad som sagts. Jag har i nuläget skickat in alla papper för förlängning och kommer att stanna kvar i USA till i November 2009. Jag är jätteladdad, tror jag, och det ska bli kul att se nåt nytt. Jag kommer dra mig till New York och äntligen få träffa min underbara Frida igen. Åååh det ska bli så kul. Min första matchning bodde dock 1 timma utanför och så skulle jag jobba en del helger. Detta är två av de saker jag inte är flexibla med så jag kommer att tacka nej. Jag har levt isolerad i 9 månader nu, ökenråtta har jag blivit och jag klarar inte av så långa avstånd från city igen. Been there done that och jag är nog en stadstjej after all. Who knew liksom då man tänker på sin uppväxt och de norrländska barrigt gröna skogarna.

Aaah, så kan det vara! Jag vet en del som är liiiite less på mig att jag ska stanna kvar här men det är mitt liv och jag har rätt att göra vad jag vill med det, sorry mom. När jag kommer till NYC blir det andra tag, då skall regelbunden träning läggas till i schemat och uppdrag "beach form 2009" påbörjas. Brukar ju gå sååå bra ni vet, hö hö hö. Nu ska jag läsa ett kapitel om min älskade Edward Cullen, jag har saknat honom de senaste 3 dagarna då tid inte funnits till för att ens sova. OMG jag ser ut som ett slitet spöke, hemsk syn när jag tittar mig i spegeln och det är inte särskilt safe att pendla till skolan när ögonlocken helst bara vill trilla ner och somna in.

Just det, tog även min absolut sista långfärd med Bettan i tisdags. Hon klarade sig med nöd och näppe upp till huset igen (ca 45 minuters körning). Ville inte riskera nåt så istället för att köra 65mph på motorvägen som man ska, så körde jag 40mph. Haha bättre att ta det säkra före det osäkra som man säger så och det verkade ju löna sig. Så fort jag får besked om att vi ska flytta så skall hon köras till Bills verkstad och säljas. Heja Des, vad du kan fixa!

Dags att sova nu. Det visade sig btw att den där söta killen i skolan är djupt kristen och anser att han religion talar om för honom att han inte borde skaffa sig en bra utbildning. Han är nöjd där han är och vill leva livet som "vanlig" människa, eller hur han uttryckte det. Känner inte behovet av att utvecklas och nå höga drömmar, han är nöjd med här och nu och tror han alltid kommer vara det. Man blir ju brydd, tänk om jag kunde ha sån inställning. Kanske jag skulle vara lite mer chill men nu är jag helt hyper för det är så MYCKET jag vill göra och som skall fixas och donas hit och dit varje dag att jag lever i ständig stress. Har även börjar tänka på engelska nu, jämt. Förut var det mer att jag tänkte på engelska när jag var runt omkring familjen/mina engelsk talande vänner men nu kan jag komma på mig själv sitta och filosofera på engelska i bilen eller andra platser där jag är själv. Hjälp! Det roliga är att jag kommit in i stadiet då folk inte ens hör att jag inte är härifrån. När jag säger "Sweden" så tittar alla konstigt på mig och förväntar sig nästan att jag just försökt dragit ett för tidigt aprilskämt. Men jag antar att man får ta det som en komplimang, eller det klart!

Nu när jag har lite mer tid i staterna ska jag göra allt jag inte hunnit med än. Dansa, skaffa fler amerikanska vänner, bleka tänderna, förnya håret, shoppa meeeeer, köpa ipod etc. Listan är lång. Dollarn har stidit igen. Den ligger just nu på ca 8,5 kr. En aaaaning skillnad mot 6 kr som den var när jag kom hit i feb 2008, snart ett år sen, ETT ÅR!! OMG

Sova nu, puss! Jag tänker på er där hemma och är ledsen för att det kommer dröja så länge innan jag får se er igen. LOVE, jag saknar er så mycket!