Vilket Retard!

Ikväll vid moddagsbordet fick jag en utav mina fasansfulla skrattattacker igen, vart kommer dem ifrån liksom? Råkade tappa köttbullen i juicen och när jag sedan började analysera hur fruktansvärt klantig jag är och allt som jag råkar ut för hela tiden så började jag tokflabba så tårarna rann. Detta fann barnens pappa väldigt uunderhållande och spenderade resten av middagen med att göra fula miner och konstiga ljud, varav jag såklart började skratta hejdlöst igen. Aaah jag såg blicken från värdmor, haha hon vet att när jag börjar så tar det 1 timma innan jag kan lugna ner mig. Va hände?

Snackade även med min första tänkbart nya familj idag, det var spännande. Vi snackade väl ca 30 min och sedan ringde hon och pratade med värdmor också. Därefter fick jag mail om att de vill att jag ska bli deras nya au pair och att det ligger i mina händer att bestämma. Familjen bor på Long Island i ett fint område. Jag ska få egen bil, oftast ledig på helgerna, 2 småkillar att ta hand om, mamman verkar jättetrevlig osv så det är mycket bra. Nackdelen är då att det är 1 timma till NYC, geeez jag ville ju inte hamna i förorten igen.. Så vi får se, ska överlägga och även ringa deras nuvarande au pair och få lite info. Min värdmor här peppar mig att åka till denna familj, hon tycker de verkar bra och ska hjälpa mig att titta upp lite saker. Här satt jag och oroade mig för att hon skulle bli arg för att jag ville förlänga med en annan familj, medan hon i själva verket till och med vill hjälpa mig i sökningen. Ibland tror man för lite om människor.

Jag har även börjat få små panikattacker, kommer på mig ibland att stå och lipa rätt var det är. har insett att det är bara en månad kvar nu tills mitt första år är slut och att jag kommer måste lämna min familj här om just en månad. Hur ska jag klara det? Jag ÄLSKAR dessa barn, det är så jobbigt så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Smärtan i hjärtat är så stor, för det finns inga garantier att vi kommer hålla kontakten i framtiden. Självklart kommer vi försöka men eftersom varken jag eller värdmor är särskilt duktig på att höra av oss till andra så fasar jag för att det kommer rinna ut i sanden. Uuh, mina barn! <3

Puss, nu ska jag läsa om Edward <3