Sitter här i min säng, klockan är snart 1 am och jag kan inte slappna av och sova. Sitter och pratar med min Lisa om allt och inget och jag känner att jag har ett moment just nu. Jul för mig ger otroligt starka känslor, tyvärr mestadels negativa, frustrerade, ångestfylla känslor som etsar sig fast inom mig och vill inte försvinna. Sitter och pratar minnen. Buskhistorien, maskeraden och parkbänken, tiden då vi drack HB istället för äckelvin, då vi va tighta och pratade med varandra var och varannan minut. Jag saknar de tiderna, när man gjorde flummiga saker och inte brydde sig om vad folk tyckte och tänkte.
Jag tänker på alla tjejerna och hur otroligt roliga och fina minnen vi skapat tillsammans under de här åren. Jag känner mig ledsen då jag inser att det aldrig kommer bli detsamma samtidigt som jag vill att vi alla ska växa upp och bli de människor vi var ämnade till att bli. Man uppskattar inte vad man här förrän det har gått en ur händerna. Så är det bara och ibland önskar jag man kunde stanna upp ett tag mitt i allt och bara för en sekund ta in allt och bara njuta. I just den stunden då allt är så himla underbart att ingenting i hela världen spelar någon roll.
Vänner är kärlek och jag känner mig mycket uppfylld av fina minnen just nu i denna sentimentala stund.
Okej, inget av det jag skriver just nu har någon klarhet och jag förstår att ni sitter och rynkar på ögonbrynen och tycker att jag borde gå och sova. Men då jag inte har någon att ringa och dividera om dessa saker i denna timma så har jag inget annat väl än att vända mig i bloggen och säga att jag behöver er vänner! Jag behöver er mer än jag vet själv och jag behöver några nya minnen alla tillsammans innan jag är redo att gå vidare i livet. Några fler tvkvällar, några fler fester och förfester, några fler roliga historier och interna skämt, några fler kvällar vi vägrar att minnas, några fler misstag, några mer dagar då jag får vara ung och dum, men att jag får vara ung och dum mer ER! Linn, Nathalie, Lovisa, Marina, Lisa, Karin, Maja, Nichole, Jessica.. säg att det inte är för sent att skapa nya minnen för det känns som jag blir mer och mer isolerad och bortglömd och ensam här borta. Jag älskar er vänner! PUSS
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
nej vännen, du är INTE bortglömd för fem öre!
PUUUSS! Du vet att du kommer få mer minnen med mig när du kommer hem igen, jag ska få dig att skratta hjärtat ur halsen & få dig att bli less på mig så att du blir arg & inte pratar med mig på nåra dar, oh ja, can't wait :)
Tack vänner, jag tänker på er varje dag! Jag längtar tills jag får fler minnen med er, can't wait och det där med att skratta hjärtat ur halsen har jag ingen tvekan om att jag kommer göra!! =D Precis, PUSS
Skicka en kommentar