Kort uppdatering!

Tyckte jag var på min plats då mycket har hänt som förändrat hela situationen. I morse fick jag reda på att min nya familj här å¨Long Island inte kommer kunna ha kvar mig under dessa 9 månader. De fick just beskedet att han kommer bli betald hälften av vad de lovat honom, och allt fortfarande i aktier så nu har de inga pengar över för nått då det lagt alla besparingar på att fixa sitt drömhus. Tråkigt känns det då jag ändå kände att det funkade rätt bra här. En dag till har gått och ungarna knyter sig mer och mer till mig.

Vi fick ett bra tillfälle vid middagen att berätta för barnen var som händer. JAg trodde det skulle gå rätt ok, jag menar jag har ju bara varit här i ett par dagar. Men femåringen brister i tårar och skriker "Jag vill att Desiree ska stanna, jag tycker om henne, snääälla kan hon stanna". Oväntat så även jag blev lite rörd. Men men varför ska livet någonsin va lätt? Träffade pappan idag också och det var lite udda. Haha väldigt stelt får jag lov att säga när vi två satt vi köksbordet och käkade hamburgare kl halv tio på kvällen :P

Just det, ringde och fixade så att mina 354 dollar kommer in på mitt konto i morgon också, det känns bra! + att jag fick en ny familj igår. Ett hastigt beslut men dealen är att jag ska åka dit och bo där i lite drygt en vecka innan jag drar på semester med mamma. Så vi ska känna oss för i en vecka, känna hur allt känns och om vi har någon personkemi. Sen beslutar vi oss efter min resa så det känns juste. Det är tre tjejer, tvillingar på nio och en fem åring så det ska bli spännande. Tydligen ska jag hjälpa mormor o morfar med barnen, de är tydligen där varje dag haha! HOPPAS vi kommer överrens, jag vet inte hur pass lovable jag är bland gammelfolket. Har en tendens att säga fel saker så att de tycker jag är konstig o dum i huvet. De bor 30 min från manhattan, jag kan låna deras bil på kvällarna, en del av mitt jobb är att gå ut och gå med hunden (kanske bra med påtvingad motion) och sen är jag ledig varje helg. Hoppas det känns lysande :)

Lyckades dra en klassisk sak som bara min gamla värdmor lyckas med varje kväll, att somna framför tvn. SOmnade runt 10 tror jag (kom ihåg att jag kikade på good will hunting) och nu är klockan 2 på morgonen. Fick såklart ångestattack och trodde den var 2 på eftermiddagen, man vet aldrig med mig ;) Jag drömde om att jag träffade mamma, uuunderbart <3>

Okej puss då. Lite problematiskt nu igen men det verkar som jag är ämnad att hamna i de här situationerna. Jag vet att vi alla har våra svåra persioder, men just nu verkar det som jag får en stor slänga mer av allt elände än de flesta andra vilket är lite orättvist! men men whatever "what doesn't kill u makes u stronger" huh? så det är bara att fortsätta kämpa. Om nåt så är jag ju envis vilket man MÅSTE vara. Puss godnatt nu snackar jag i nattmössan igen!