Jag hade en hel del att säga ikväll men helt plötsligt känns det inte värt det... Tankar om vänskap har virvlat runt i huvudet på mig hela dagen och jag känner mig mer förvirrad än någonsin. "Jag vill aldrig bli så svartsjuk som Desirée är" var några ord jag fick höra och se det blir alltid intressant då man får höra samma historia fast ifrån ett annat perspektiv.
Jag skulle kunna häva ur mig diverse saker just nu som jag känner och tycker men frågan jag har inombords kvarstår, for what? Det enda som skulle hända är att jag gör mer skada på en redan skadad relation och det vore synd att förstöra allt innan det ens börjat...
Tjejer kan inte leka tre, någonting man alltid hört men aldrig riktigt trott på förrän man upplever det själv. Är man tre tyckte hjulet alltid snurra i motvänd riktning oavsett hur mycket man försöker styra kursen rakt fram. Låt oss säga att A, B och C är bästa vänner. En bästa vän är någon som står en mycket nära, en person man litar på, en person som finns där i alla lägen, en person man berättar allt för. Vad händer då om A och B hamnar i ett bråk? Följande två saker kan ske. 1. A och B känner båda behovet av att berätta sin sida för C eftersom C är både A och Bs bästa vän. Detta leder i sin tur då till att C måste vara väldigt tålig och försöka hjälpa både A och B utan att själv dra sig in i det hela, eller om det är illa nog så kommer C tvingas välja sida. Alternativ nummer 2 skulle vara om A och B är så pass omtänksamma att de totalt lämnar C utanför snacket, men då kommer såklart C känna sig ensam och övergiven "vill de inte vara vän med mig heller längre?".
Hur kan tre personer vara bästa vänner? Det finns absolut ingen logistik i det för oavsett vilken typ av människa man är kommer man att hamna i konflikter och man kommer stöta på problem under vägens gång som man måste ta itu med och lösa. Min sommar i USA har varit underbar på många sätt men den har också varit fylld utav tjaffs, bråk och hurt feelings. Jag har länge spekulerat i att mycket av de små tjaffs som skett har varit orsakade av mig. Detta just för att jag såklart var svartsjuk, kände att jag inte brydde mig riktigt samtidigt som jag inte riktigt visste vem jag var eller hur jag skulle bete mig. Jag vet fortfarande inte riktigt vem jag är, kommer man någonsin lära känna sig själv fullt ut? Det jag lärt mig av detta är att jag inte borde lägga all skuld på mig. Är man tre finns det två andra personer som är precis lika delaktiga i problemen, jag säger dock inte heller att jag är oskyldig. Det är den personen som känner sig svartsjuk, hotad och ensam som kommer vara det största irritationsmomentet och beroende på vilken sits man är i kommer det alltid vara olika personer, det är oundvikligt. Och oavsett hur många gånger man förlåter varandra och säger "aldrig mer" så kommer problemen fortfarande uppstå, hårrda ord kommer slängas till höger och vänster och detta onda hjul kommer aldrig riktigt att sluta rulla...
Frågan är den, är det värt det? Kan man lära sig att fungera tillsammans utan att förlora sig själv på vägen? Kan man lära sig att leka tre i en värld av orättvisor och svartsjuka? Eller borde man sluta försöka innan skadan är för djup? .......
Verkar som vi har en lägenhet i stockholm btw, känns bra! Och min väska kom hem och är nu i tryggt förvar hos Elinas pappa, inga räkor jag lovar!! :P Kikade på Michael Jackson .- This is it, ikväll! Väldigt bra dokumentär med lite bakom kulisserna. RIP Michael, du är en legend! Och en dansare har jag kommit på att man borde ha, eller varför inte en turtle? Puss, tänk på orden! Det är inte kritik, det är frågeställningar och funderingar.
Jag skulle kunna häva ur mig diverse saker just nu som jag känner och tycker men frågan jag har inombords kvarstår, for what? Det enda som skulle hända är att jag gör mer skada på en redan skadad relation och det vore synd att förstöra allt innan det ens börjat...
Tjejer kan inte leka tre, någonting man alltid hört men aldrig riktigt trott på förrän man upplever det själv. Är man tre tyckte hjulet alltid snurra i motvänd riktning oavsett hur mycket man försöker styra kursen rakt fram. Låt oss säga att A, B och C är bästa vänner. En bästa vän är någon som står en mycket nära, en person man litar på, en person som finns där i alla lägen, en person man berättar allt för. Vad händer då om A och B hamnar i ett bråk? Följande två saker kan ske. 1. A och B känner båda behovet av att berätta sin sida för C eftersom C är både A och Bs bästa vän. Detta leder i sin tur då till att C måste vara väldigt tålig och försöka hjälpa både A och B utan att själv dra sig in i det hela, eller om det är illa nog så kommer C tvingas välja sida. Alternativ nummer 2 skulle vara om A och B är så pass omtänksamma att de totalt lämnar C utanför snacket, men då kommer såklart C känna sig ensam och övergiven "vill de inte vara vän med mig heller längre?".
Hur kan tre personer vara bästa vänner? Det finns absolut ingen logistik i det för oavsett vilken typ av människa man är kommer man att hamna i konflikter och man kommer stöta på problem under vägens gång som man måste ta itu med och lösa. Min sommar i USA har varit underbar på många sätt men den har också varit fylld utav tjaffs, bråk och hurt feelings. Jag har länge spekulerat i att mycket av de små tjaffs som skett har varit orsakade av mig. Detta just för att jag såklart var svartsjuk, kände att jag inte brydde mig riktigt samtidigt som jag inte riktigt visste vem jag var eller hur jag skulle bete mig. Jag vet fortfarande inte riktigt vem jag är, kommer man någonsin lära känna sig själv fullt ut? Det jag lärt mig av detta är att jag inte borde lägga all skuld på mig. Är man tre finns det två andra personer som är precis lika delaktiga i problemen, jag säger dock inte heller att jag är oskyldig. Det är den personen som känner sig svartsjuk, hotad och ensam som kommer vara det största irritationsmomentet och beroende på vilken sits man är i kommer det alltid vara olika personer, det är oundvikligt. Och oavsett hur många gånger man förlåter varandra och säger "aldrig mer" så kommer problemen fortfarande uppstå, hårrda ord kommer slängas till höger och vänster och detta onda hjul kommer aldrig riktigt att sluta rulla...
Frågan är den, är det värt det? Kan man lära sig att fungera tillsammans utan att förlora sig själv på vägen? Kan man lära sig att leka tre i en värld av orättvisor och svartsjuka? Eller borde man sluta försöka innan skadan är för djup? .......
Verkar som vi har en lägenhet i stockholm btw, känns bra! Och min väska kom hem och är nu i tryggt förvar hos Elinas pappa, inga räkor jag lovar!! :P Kikade på Michael Jackson .- This is it, ikväll! Väldigt bra dokumentär med lite bakom kulisserna. RIP Michael, du är en legend! Och en dansare har jag kommit på att man borde ha, eller varför inte en turtle? Puss, tänk på orden! Det är inte kritik, det är frågeställningar och funderingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar