Mitt huvud befinner sig i kaos och jag kan varken känna eller tycka nåt som jag borde. Familjens nya au pair kommer I MORGON och jag fattar bara inte att det är sant! Min USA saga är inne på sitt absolut sista kapitel och jag sitter med pennan i handen utan att ha en aning om hur jag ska formulera slutet. Vi vill väl alla ha ett gott slut? Men hur kan detta ske då tänken att lämna New York gör mig hjärtkrossad? Jag är en förlorad själ i ett väldigt stort land och jag känner mig ensam. Jag är inte redo att åka hem. Jag är inte redo att söka jobb och bostad. Jag är inte redo att ta reda på vad jag vill med min framtid och mitt liv. Jag är inte redo att ta besluten än och jag är inte redo att lämna mitt liv i New York. Någon sa att när en dörr stängs så öppnas en annan.. För visso är det väl så men om man inte är redo att byta rum? Om man inte vill gå vidare just nu? Why do all good things come to an end, komiskt nog har den låten spelats två gånger i dag på mitt iTunes som är inställt på att välja låtarna själva. Vad betyder det?3 veckor i new york, 2 veckor i california, 1 vecka i New York och sen är jag hemma i Sverige! Jag längtar ju efter familj och vänner, efter en svensk jul, efter snö och mys osv, men att BO i ösd efter att ha bott på andra sidan jorden finns inte på världskartan. blä! min kära vän Nichole var väldigt go idag. "I miss you like crazy, kommer du ihåg den låten?" stod det på facebook. Hon förklarade senare på msn att hon såg mitt ansikte framför sig när hon lyssnade på den och tyckte jag kunde komma hem snart! Jag längtar efter dig min vän, men när ska vi ses? Även om jag är hemma så är du borta, hur löser vi den ekvationen?
Elinas pappa är världens skönaste! Idag när hon varit nere i city och käkat middag med sin bror och pappsen så hade han out of the blue uttryckt följande: "Lyckos den som får gifta sig med Desirée!" När Elina såg ut som ett frågetecken förklarade han att "Ja hon är smart, vet allt vad hon ska säga, vacker såklart...hon verkar vara en väldigt bra vän" och så vidare! haha peace på den! Jag verkar ha lätt för att charma generation +50. :)
Som ni ser är jag väldigt tankspridd ikväll, mitt huvud dånar och jag är sådär halvtrött men ändå inte. Fick veta IKVÄLL att de kanske inte vill låta den nya au pairen bo i källaren trots allt. TACK för den lång varningen. Håller på att städa mitt rum lite nu i all hast så hon eventuellt då kan sova på en madrass inne hos mig för sängen får hon minsann inte, inte än!! Jag som är ett sånt kontroll freak har hetset just nu över att en OKÄND människa ska bo i mitt rum. Jag vill inte bli av med mina saker, eller att de ska råka hamna i hennes väskor eller att vi blandar ihop saker och ting. Har haft svårt nog att dela rum en helg med Stephanie/Elina. Hur ska detta gå, ojoj??
Just det, en annan tanke som slagit mig på senaste tiden är att jag har gått och blivit en bitch. Hemma i östersund brukade jag var den som hade svårt för att säga nej, alltid ställde upp, väldigt tystlåten, alltid redo osv. Någonting har hänt och jag känner inte igen mig själv. Jag beskriver mig själv som en människohatare som hellre hatar alla tills motsatsen är bevisad än att låta alla få en fair chance. Jag snackar gärna skit, gillar att känna mig bättre än andra och finner andras liv väldigt ointressant. Enda anledningen till att jag skulle bry mig om nån här är för att jag vill ha någonting i gengäld. Hurvida det är ökade chanser att få komma in på ett galej eller att få låna någonting av någon. Låter jag inte hemsk? Från mes till bitch på 6 månader, vad gick snett? Inte ens nör jag försöker förändra mig blir utkomman särskilt lyckad för även om man ändrar sig utåt så finns den snea tankegången alltid där och man är lätt tillbaka på ruta 1. Jag känner mig lost igen, jag vet inte vem jag är längre och jag gillar inte det jag ser. Måste bearbeta detta, på nått sätt..
Nu ska jag fortsätta städa undan lite grejer, därefter titta på greys, läsa några rader twilight och sedan sova! Morgondagen är väldigt oplanerad och jag hoppas bara på det bästa! Med E vid min sida finns det alltid potential för galenskap! Please please please!
Stephanie Lingmerth, tack för allt stöd gumman <3>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar