Det här med djuphet..

och tankar har ju blivit lite utav min grej här på andra sidan jorden. Går som inte en dag utan att hjärnan går i högvarv och man fullkomligen sjunker in i sin egen lilla värld av tankar och funderingar, men jag vet inte om jag blir så mycket klokare av det. Kanske är det bara en slags ersättning av en verklig partner som jag fortfarande tycker är överskattat och ungefär lika nödvändigt som att skicka ett brev på posten utan frimärke...

Hur som helst har dagen varit som alla andra dagar - helt omärkvärdig. En av tvillingarna är snorig så snart åker man väl på en redig förkylning som pricken över i:et great liksom. Orkade inte stiga upp och träna idag heller, är det vm i lathet 2008 snart är jag game! Fadern till ungarna kom även hit och visade lite grejer han fixat i min bil som verkar vara en hel del. Skitnöjd är jag och förhoppningsvis är den försäkrad och körbar innan fredag! Åt även potatisgratäng, kött och grönsaker idag vilken var mycket efterlängtat. Har som inte käkat det på typ ett år utan att överdriva för mycket. Ska man klaga (vilket är min specialitet) så var det väl bara bean som fattades då!!

Har funderat mycket på det här hur man ska göra i framtiden alltså, men att lägga upp en plan känns lika långt borta som att jag skulle vara professionell rallyförare om 10 år. Ska jag förlänga min tid i staterna eller är ett år alldeles tillräckligt? Om jag bestämmer mig för att stanna längre kommer jag då kunna ordna med visum så snabbt som jag vill och kommer jag ha kvar mitt jobb på ica den månaden jag är hemma så jag har råd att åka igen? Eller ska jag bara skita i allt och komma hem? Men vad ska jag göra hemma? Ska jag försöka skaffa jobb o lägenhet i ösd eller ska jag åka o jobba i norge som alla andra? Blir det plugg till hösten och i så fall vad ska jag plugga? I vilken stad ska jag plugga? Känns som jag har skrivit det här inlägget förut men eftersom detta är något jag tänker på varje kväll innan jag går och lägger mig så är det inte så konstigt att det kommer med igen. What shall I DO??

Har även haft konstiga drömmar på slutet. Summan av kardemumman är iaf att jag är splittrad. Drömmer jag om att jag är i USA så har jag alltid någon från sverige med mig (ofta mamma) och drömmer jag om att jag vandrar längs östersunds tråkiga gator håller jag lik förbannat en av mina barn från USA hårt i famnen. Separationsångest, beslutsångest, framtidsångest och ångest rent generellt. Det är inte lätt när det är svårt som jag brukar säga och det läskiga är att valen jag gör idag kommer att påverka hela min framtid.

En annan sak jag tänk på är hur mycket problem och dåliga perioder i ens liv påverkar en människas personlighet. Jag antar att man inte känner en person helt förrän man genomgått allt tillsammans. Kanske man aldrig lär känna en person fullt ut, kanske är det inte meningen. Vi färdas alla till dessa mörka platser i vårt liv där man inte vet om man kommer klara av det, om man orkar längre, om man vill.. Livet är en lång kamp och jag hoppas och tror att det är värt besväret. Att man en dag kan titta tillbaka på sitt liv och känna sig lycklig och nöjd med vad man gjort och åstadkommit. Det får vara allt för kvällen, ska försöka sova nu så jag kan ta mig upp och träna i morgon bitti, nu jäklar får det vara nog!!

Puss då och godnatt! Jag vill ha kvar mina Fridor i detta land! Tankarna går även till Linn som nu skall befinna sig på spansk mark? Du kan väl höra av dig om du läser det här så jag vet att resan gick bra och du är ok!!? Känner mig lika orolig som en mamma som släppt iväg sin unge på eget ansvar för första gången!!

Ps, det här inlägget va väl helt i din stil Robban? :P Just det, för att göra uppsatsen några centimeter längre så ska jag även stolt nog berätta att de spelade svensk musik på kvällens Gossip girl i form av Robyn! Från albumet Robyn som jag satt o diggade i sverige för ungefär 1 år sen kanske? Skönt att USA är efter när det gälelr nåt liksom. Och Nate är ju härlig.