Jag dog 2 ggr om!

Får inleda med en varning att detta inlägg kommer bli ungefär lika långt som den kinesiska muren. Har hänt en hel del på slutet och jag tänkte ta allt från början, självfallet så kortfattat som möjligt för er läsares trevnad.

Låt oss gå tillbaka till fredag kväll då dramat började. Efter jobbet åkte jag neröver och träffade min Finska vän för att gå på bio. Vi hade en trevlig afton och såg den nya bondfilmen “Quantum of solace”. Rätt bra måste jag erkänna att den var då jag trots allt ändå inte är ett riktigt bondfan. Kom hem runt 1 tiden på sena kvällen vilket inte uppskattades av härskapet i huset. Fick mig en liten utskällning och en skvätt dåligt samvete men inte kan man göra nåt som är gjort ogjort. Bara att suck it up.

På lördagen begav jag mig ner till OC för att träffa grabbarna från Örebro. Festen blev inställd men vi hade kul ändå. Spelade rockband (ni vet sånt där tv spel när man sitter och spelar trummor, bas eller sjunger), drack alkohol, spelade öl-spel, hej knäckt o diverse andra spel tills det flippade ur, snackade och hade en allmän trevlig kväll. Tyvärr råder det bildbrist då kameran låg i tryggt förvar i väskan. Kom på det där vid 12 tiden och gick för att hämta den, men på nåt vänster lyckades jag gå och lägga mig istället. Var jag full eller? Jaja, slutet gott allting gott och värt att nämnas var ju även att klockan gick för jäkla sakta. De flesta var rätt dragna vid 10 snåret liksom, what’s up with that?

Söndagen kom med besked och var ju bara att svälja sanningen att måndagen är snart här igen. Efter en väldigt stressig morgon (varför så brottom till frukost och uppstigning liksom?) så fick man tillslut den chilldagen man behövde. Höll dessutom på att krocka med en vit minibuss som jag inte såg. Hörde bara tjutet av bromsarna och när han väl fick stopp och hade argt signalerat lite åt mig insåg jag att vi kunde dött. Det gick bra iaf! Jag och Patrik bestämde oss för att köra filmmaraton med riktiga höjdarfilmer såklart. Wall-E, Treasure Planet (eller skattkammarplaneten om man så vill - Disney såklart) och ett fint grafiskt avslut med 300. Lite mjölk o kakor på det och en fin måltid med lax och pasta så var ju humöret på topp innan hemfärd.

Hemfärden blev dock något utav en skräckis. Började med att jag blev stoppad av polisen efter ca 10 min (har ju fortf inga nummerplåtar). Han var rätt korkad men snygg och konstaterade att allt var lugnt och att jag hade en lång väg hem. Tack liksom. Sen när jag kommit in på de 50 sista minuterarna hem händer det som inte får hända. Bilen lägger av mitt på motorvägen och slutar fungera totalt. Strömmen var helt borta och varningsblinkerserna ville inte slås på. Räddare vill jag lova att jag var då det var mycket trafik ute på vägen och jag åkte saktare och saktare helt utan lysen på en väg som för ögonblicket såklart saknade väggren att åka av på. Såg återigen döden i vitögat då jag trodde bilarna bakom inte såg mig och att de skulle köra rakt in i mig med hastigheten 120 km/h. Lyckas tillslut få lite liv i bilen så jag kan ta mig till nästa exit. Men mitt i allt ger även gas pedalen vika och fastnar i botten. I full fart rusar Bettan framåt och Desirée får slänga sig på bromsen för att inte åka in i bilen framför. Lyckas köra av på nästa exit och stanna bilen med hjälp av motorstopp o handbroms. Efter att tårarna fått flöda ett tag, ringer jag värdfar som lyckligtvis bor där i krokarna så han kommer och räddar mig. En av de värsta upplevelserna i mitt liv var detta och jag är väldigt tacksam att jag fortfarande är i livet.

Måndagen blev en tidig historia. Sov över på soffan hos värdar för att sedan bli skjutsad till tågstationen 2 timmar innan tåget skulle gå. Väntade snällt, kallt var det. Gubben som jobbade där tyckte så synd om mig att han efter ett tag kom ut med en kopp varm choklad till mig. Jag vet att man inte ska ta emot saker från främlingar men det finns undantag. Söt var han, den gubben! Kände mig fortfarande väldigt skakis efter söndagsincidenten så gick runt och kände mig nere mest hela dagen. Som om inte det var nog så bestämmer sig värdmor för att en utskällning a la grande skulle sitta fint just idag så ett och annat fick man ju höra. Omogen, otacksam, naiv, var några av orden som slängdes i ansiktet och det var ju inte mycket annat att göra än att känna sig som världens sämsta människa och vilja åka hem på studs. Värdmor tyckte att jag betedde mig som en riktig tonåring och tänkte då inte lyfta ett finger för att hjälpa mig med bilsituationen. Detta var mitt problem och jag som satt mig själv i denna sits. Lite hårt faktiskt men också sant. Bilen stod på en gata nere i Santa Clarita, utan nummerplåtar och ett gällande körtillstånd. Knivigt läge då jag inte kunde ta mig dit och samtidigt inte ville att polisen skulle ta den då det skulle kosta tusentals dollar.

Stressad över detta spenderade jag hela gårdagskvällen med att skriva upp telefonnummer och komma på lösningar för hur jag skulle få upp bilen hit, eller om jag skulle skrota den eller vad än. Idag är jag nöjdare och därav den lite lättsamma tonen på detta blogginlägg. Hade jag skrivit igår hade jag varit blandat med självmordstankar, hemflygninsplaner och diverse men nu känner jag mig istället positiv. Hittade ett bärgningsföretag som var billigt (helt utan hjälp) så bilen står nu fint utanför fönstret och skäms lite. Så nu behöver jag inte oroa mig för att den ska beslagtas av polisen. Dock måste jag försöka få en mekaniker att titta på den så jag vet hur vida den är värd att lagas eller skrotas. Återstår att se då detta är mitt nästa steg.

Hörde även att jag inte behöver ta mina 6 credits. Cultural Care betalar ändå mitt flyg hem och jag kommer få papper på att jag avslutat mitt program så, jag har inget att förlora på att inte ta dessa klasser. Sparar nu 700 dollar och en massa tid, känns bra även om jag är jäkligt taggad på att plugga!! Så slutet gott allting gott och jag känner mig nöjd och stolt över mig själv och dagens insatser. Mamma tyckte jag förtjänat några vuxenpoäng och summerade helgens händelser enligt följande:

1. Att inget är omöjligt
2. Att allt går att ordna om man bara vill
3. Att LYSSNA på goda råd - kör inte bilen förrän du fixat den
4. Att man kan ha tur också (inget att räkna med dock)
5. Att du just tagit ett antal vuxenpoäng!!!

Lägg till den klassiska "Think before you act" också som kanske är den som säger mest. Men att en glad och skrivglad Desirée tänkte göra kväll nu och sluta skriva (hörde jag ett hurrande?) Det är skönt att känna sig nöjd över sig själv, kanske något att sträva efter då jag helt slappat ihop på senare dar och gör ALLT i SISTA MINUTEN!! Aja, hörs då! Puss och god natt och tack för att jag får fortsätta mitt liv här på jorden! Over n' out / D