När det går lite trögt och man behöver ett par värmande ord att glädjas åt..

typ.. tja!

Här sitter jag med datorn i knät. Klockan har snart slagit halv ett och jag pendlar mellan tröttheten och härligheten att kunna vara vaken lite längre utan att få dåligt samvete. Fick den positiva nyheten att jag börjar kl 3pm imårrn stället för vid 11.30 så det var ju himla nice! Hinner man sova ut, ut och springa, käka god frukost, shoppa lite och kanske till och med skriva några rader på nån av siverbay uppsatserna.. Det börjar bli hög tid för det nu!

Har varit en bitter start på denna vecka. Har jobbat väldigt många timmar med alla fem barnen vilket har fått mig både en och femtiotvå gånger på bristningsgränsen. Varför är barn så jobbiga för?? Sjukt sur blir man då man är instängd med fem barn i 9 timmar en hyffsat solig dag utan att kunna ta sig ut/iväg och göra nåt. Inte konstigt man är bitter liksom.

Känner mig även som en dålig vän. Jag mig och mitt är det som gäller för de som försöker ha en konversation med mig och jag finner det svårt att hålla en konversation med någon hemma i ö.sund eftersom man inte vet riktigt vad man ska fråga. Har jag tappat skrivförmågan, fantasin, engagemanget, intresset eller vad är det som pågår. Inte spelar det mig nån roll "vad som händer i helgen" eftersom jag ändå inte kan vara där och ta del av de härligheterna. Istället är vi miles apart i en värld där du sköter ditt och jag sköter mitt, men jag saknar mina vänner!

Och ibland behöver man helt enkelt lite uppskattning. Nån som säger att man är söt, kanske till och med snygg, att man har skön stil, att man har lyckats få ihop trasslet på huvudet i en cool frilla, att man har fina skor, att du kan drukna i mina ögon, att du gillar mig... typ, ni vet, lite uppskattning bara så man får känna att man lever. Den enda uppskattning jag fått på länge var i helgen och jag har blivit helt besatt av tanken på hur underbar midsommarafton var. Ingenting är i detta skede jämförelsebart och jag trånar efter mer uppmärksamhet. Gimme!

Ska sluta skriva om nonsens och lägga mig och kika på Bejamin Button filmen nu, äntligen! Håll ut så hörs vi!

Dagens episod-

Värdbarn sitter och lutar sig sött mot min axel i bilen på väg hem

Des - Are you tired sweetie?

Värdbarn - No, I just love you!

Söööööööööööötaaaaaast och jag blir glad i hela kroppen! Mina två största börjar dock få panik för att jag kommer lämna dem "snart". Är ju fasen 4,5 månad kvar, inte börja hetsa om att jag åker snart NU!! Oh no, det pallar jag inte! Peace out!